torsdag 31 december 2009

Nyheter

fyra döda till nyår
nya föresatser
bomdåd, elände och död
vi höjer glaset
med sprängämnen i kläder
skålar och ler

nya nyheter
och vi umgås glatt
samma gamla ämnen
tänker fred på jorden och fred
men ännu flera har dött

vem vinner sällskapsleken
döda i sprängattentat
snart ses vi igen
gårdagens manus berättar

glada över allt nytt som sker
i mycket gamla repriser

tisdag 29 december 2009

Guldstol

sammetsbädd av halm
bär fattigt barn i guldstol
ljus i hjärtats natt

Budskap

varelsen sänder
subfrekventa intraljud
med antennen riktad
mot höjderna
milsvitt nås gräsätarna
av vulkaniska budskap
regntiden kommer

de resligaste
ståtligaste klanglådor
för jordiskt översinnliga
harmonier

överröstade av blänketorn
väsnandes som tomtebloss
babblande efterlämnar de
alla hoppfullt tröga
för att vinna kampen
om den första kilometern

närmare marken
sträcker strävpelare
tålmodigt på sig
i väntan på regn

fredag 18 december 2009

Lidandet

eget lidande
fyller nuet men
av andras anas
alls ingenting

medvetslöst uppfångar
sjätte sinnet
alls ingenting

med besked
vaknar medlidandet
ur ständig sömn
vakar så i nätter
och dar

att veta mycket
och lida med
knäcker strån
och böjer ryggar

att veta allt
viss om bördornas tyngd
blev för den som bär
en undergång

onsdag 16 december 2009

Vak

väktare vakar
vakar privat
tror i garderob

trons väktare vakar
tvinad bänk
med val och röst?

måndag 14 december 2009

Förkortad vakt

trons väktare vakar
maktmedel

trons väktare vakar
kyrka privat

tro bak tv-apparater
biblar i garderob

trons väktare vakar
tvinad gudstjänst
och gap i bänk

vaktar tron
med val och röst?

söndag 13 december 2009

Trons väktare

trons väktare vakar
på nya sätt med
makt och medel

trons väktare vakar
så folklig kyrka
blir alltmer privat

man tror i smyg
bak tv-apparater
och gömmer biblar
i en garderob

trons väktare vakar
ser beslut och pengar
men över tvinad gudstjänst
och gap i bänk
förvånat lämnat rum
vakas ej

man vaktar tron
så att den ej
ger kraft i breda lager
vet, det räcker gott
med val och röst

onsdag 9 december 2009

Omringad

Sårande frågespjut slungas
pannan stämplas
den omringades
rop bryter sig ut
genom ringen av
uppbragta ilskna

oförstående lyssnar
förbipasserande
oförmögna att gripa in
Kom till min räddning,
upprepas övergivet
den genomborrades vädjan

de som går förbi
vandrar långt mera
ensamma vidare
suckande: räddning
vad är det?

tisdag 1 december 2009

Kyrktorn

Tyst bidar tornen
brister en helgdagsafton
ut i jubelklang

måndag 30 november 2009

Mur

Forntidsgrå murar
vakar natt och väntar dag
svalorna lyfter

torsdag 26 november 2009

Sång

Rösten kastas ut
sångens spjut genom tiden
porlande källa

Musik

Toner under valv
som tända ljus i mörker
en doft av himmel

tisdag 17 november 2009

Maskar

Olyckskorpar hackar enstavigt
på vässade tangentbord
ve, ve och fy

maskar flyr
som vid slagregn
gömmer sig
helt öppet

på fria ytor
stenbelagda fält

där skriver de sina liv
med snirkliga bokstäver
ringlar ålderdomligt
mot slutet av alfabetet

måndag 16 november 2009

Bländad

Händerna släppte varandra
och ditt här och mitt här
gränsade inte längre
till varandra

Ett barn, var det du
försvann i främlingars dagljus
Den höga skyddsfaktorn
var inte nog

Bländad och förlorad
är inte bara du

Söndagen före Domssöndagen

Det lilla ljus de har
lyser inte klart
för någon annan

Irrbloss i den varma natten
slocknade reflexer
mot mörk vilsenhet
Utan hänsyn till temperaturen
snubblar många sig fram
mot ett mål de aldrig trott

Skydd under vilan
en kort stund
men nattlivet pågår
Smygande stegen
sömnigt på nytt

Slag i vinden
undviker gropar
förbi grynnor
Lanternor som
hindrar någon
att bli rammad
av främmande farkoster

Sällskapet som
ännu inte givit upp
- om festen kommer

Om festen kommer
orkar inte alla
hålla sig vakna
Det har sannerligen dröjt
Så länge har man väntat

Redan för länge sedan
var det för många
alldeles för länge

lördag 14 november 2009

Fall

När fall nerför berg
ej skadar, risk trollats bort
- ska alla till Gud?

måndag 9 november 2009

Du är

Orden sinar strax;
efter språklig eruption
glöder falnad eld

Lyssnar i tystnad
mot djupet, allt är väntan
och vetskap: Du är

lördag 7 november 2009

Slöja

Dimma över skog
slöjor av barmhärtighet
grått är glömskans flor

fredag 6 november 2009

Får

En ö i havet
stränder, belysta hällar
fåren i vinden

onsdag 4 november 2009

Verkstadsord

I verkstaden skär man sig
på de trubbiga orden
Genom anknytning
relation och förflyttning
vill de betyda mer
Bli meningar
Immiterar de
människors längtan
är de motorer
i människans strävan?

Idag har de utvalda
stridit till sig
följande positioner:

Betyder tåga (som i procession)
skimmer?
Innebär helig
fascinerad harm
engagemang?
Läskig skymning
vemod?

Tickande ord

Tåga (som i procession)
betyder engagemang;
läskig, fascinerad harm!
Innebär helig skymning
vemod, skimmer?

När orden bara är
just dessa!

söndag 1 november 2009

Lövet

Lövet singlar gult
mot höstens mörka backe
alla samlas där

Kyrkogårdens fält
i skymning vilar, väntar
morgonsolens tro

lördag 31 oktober 2009

Kyrkogården

Himlens förort, kyrkogården
ter sig mörk och sorgsen än.
Många lämnats där, se vården
som skall minna om var vän.
Då tänds ljus och platsen strålar;
paradisiskt hopp finns här!
Lyser starkt, med lågor målar
Livets Herre, som oss bär.

torsdag 29 oktober 2009

Passet

Ditt pass
ligger kvar och väntar
Evigt giltigt
fyra år
två månader
och åtta dagar

När Du reste hastigt
utan att vända dig om
lämnade du passet

Tänk om Du ändå
hade kunnat bli avvisad
vid gränsen
tvingats återvända
för att hämta passet
ditt resedokument

Hej, jag glömde…
Jag skall bara…
Jag behöver hämta…

Långt kraftigare passersedel
var din arma kropp
Hjärnan som
inte längre förmådde
som slutade
vilande på en landstingskudde

Utan diskussion
släpptes Du igenom spärren
Och välkomnades
av gryningens
tilltagande ljus

Här i skymningen
ligger Ditt svenska pass
kvar på bordet
och väntar...

lördag 17 oktober 2009

Att gå

Vaknar sakta, hör en röst
Ser mitt liv, där det är höst
Reser mig och börjar gå
Frågar varför, vill förstå

Allt det gamla som har skavt
lämnar jag, allt tungt och kvavt
viker för den friska vind
som fritt leker på min kind

Längtan tänds och hoppet ler
Mina steg blir fler och fler
Anar någon, undrar vem
Stegen bort blir vägen hem

fredag 16 oktober 2009

Sorg

Framför mig
förtvivlans krafsande
efter fäste för ögon, för fot
för ett liv som
genom hugg rasat
gjorts främmande

Där kvider schaktet
som lodrätt borrat
sig ner genom själen
mitt avgrundsljud eller ditt
kan kvitta
vi kippar efter hopp

förlustanfall lika värkar
ur djupen jämrar sig en
onämnbar frånvaro
en terräng utan riktmärken
där okända väderstreck
går om varandra

Enskild och avskärmad
när förtvivlan rister
bröstet kan inte, inte längre
mäktar ej härbärgera
det huggande
molnet

En fågels drill
skrämmer skuggorna
när solljuset smyger in
genom fönstret
där och då vet
man något

och hör
att man andas.

onsdag 7 oktober 2009

Nytta

Ställ upp, sätt i gång
maningarna flödade
vem låg bakom vad

För vilka syften
i vems intresse blir man
klen marionett

Överutnyttjad
driven till matthetens gräns
rödljus: det är nog

Att tjäna någon
i smuts med helig avbild
guldet skimrar svagt

Att göra nytta
det är knog och övernog
se gräset bli skönt

söndag 4 oktober 2009

Gemenskap

Lådorna är slitna
trånga, futtigt små.
Klämd, låt syndarn sitta,
illa ska han må.
Den har ej förtjänat
kärlek, sympati,
som så hånat smädat
all vår symmetri

Dessa ska föraktas
skällas, tystas ner,
stoppas och förkastas,
låt dem lida mer!
Ty allt vad de gjort oss
ska de få igen!
Ilskan, all vår harms bloss,
dubbelt opp ger dem.

Älska och förlåta
högt i kurs ej står?
Detta är en gåta
vi som själva får
nåd och tillgift ofta:
avlösningens frid.
Vill vi hellre binda
ovän och ta strid?

Tror vi kyrkan rymmer
andras hopp och tro
dem oss ger bekymmer
skakar lugn och ro?
Måste alla tänka,
tycka unisont?
Kan Han sammanlänka
oss när det gör ont?

fredag 2 oktober 2009

Överlåtelse

Jag blir en lovsång
när Skapelsens Herre får
min tro, mitt liv, allt!

onsdag 30 september 2009

Tidsandan

En tid full av superlativer
vidunderlig, häftig och stor
Där strålkastarljuset fördriver
en tomhet som hjärtat bebor

Fantastisk, grym, storartad, lyckad,
omdömena vet ingen gräns
Strunt höjes till skyar med hycklad
beundran, till aska den bränns.

En dag när lamporna slocknar
blir dagarna mörka och grå
Förvirring när blodet sig stockar
av bråten i mörk själslig vrå

Om kvällen på livets estrader
man minns allt man gjort, men ej är
Då ansikten glömda i rader
tycks ropa: ditt liv, en chimär!

Visst blir vi väl trötta och längtar
långt bort till ett fjärran land,
men snart står vi åter och trängtar:
kom nära, kom hit, håll min hand!

fredag 25 september 2009

Minne

Fjärran från nöden
värker sömnlösa kroppar
tärande oro

Vilse i rummet
vem bor här, hur går man vart
vems är gårdagen?

Se hur spaden gräver
i tillvarons fundament
allt fler saknas oss

Långt borta nära
kameran fäster din blick
famnar liv och brist

Då tar du min hand
rör mig, endast huden minns
vet att du är här.

Bakom

Den sköna linjen
dold under grus och lera
ses av dem som vet.

lördag 19 september 2009

Andning

Havsstrand med vajande råg
solglitter i ögonvrån;
forntiden övergår
i framtid.

Där vågorna hävs
som bröstkorgen
- in mot strand
och ut mot hav.
Ut mot rymden
och in mot djupen.
Jesus - förbarma dig!

fredag 18 september 2009

Varat

Gräsklippshostan skräller
dessemellan pumpsuckar
i suktan efter vatten
Längtan.

Då spelar trädet
solskuggornas symfoni
på rummets vägg.
Gardinerna ler luftigt
sina bländande böner.
Allt blir stilla.

onsdag 16 september 2009

Kors

Korsets tecken tecknas
över kropp och värld
när fötter
söker tofflor.

Ny dag

Tacksamhetens dag
hör livet kring oss andas
ser hoppet växa.

måndag 14 september 2009

Dag

En dag att tacka
att livet kring mig andas
och hoppet växer.

Möten

Surgubbe, porslinskatt!
Le kan du väl?
Ordens syra
fräter genom besluten.
Ingen voterar villigt
i atmosfären så tung
av svärd.

Repliker skär ner
upphängda förtroenden.
Drunknande kippar
sammanhang efter anden.
Glömd bakom andras allvar,
skylls underskottet
i leendebalansen
på blyansikten
ur kurs.

Valda fingrar pekar
anklagande mot
utmattad auktoritet.
Stenskulpterad respekt
står likt raukar
smädade i storm...

Du, du, du,
för ingen ville ha dig!
Dina händers vågskål
tappar skulden,
förlorar överskottet
av obetalbara felsteg.
Ingen knäfallande
av många
erbjuder sig
att bära.

Ditt fel är vems
som helst!
Djupt i funten
stryker molnen
bort vad outhärdligt är.

torsdag 10 september 2009

Röster

Små figurer i mindre bås.
De viskar minimala ord,
repliker under dagen
att foga in i spelet.
Allt mer och allt högre
hörs sufflösens röst.
Stämmorna ur dunklet
språkar med varandra.
Människorna har helt
kommit av sig.

Är det sant?
Kan läppar fortfarande
forma stavelser?
I förskräckelsens dunkel,
syns fanfaren från en
klarare röst:
Var inte rädd!

måndag 7 september 2009

Missiler

Vem hade trott att
man behövde ett robotskydd?
Mitt i gemenskapen.
I alla fall som anmälts
var det urkopplat.
Och virusskyddet hade inte
uppdaterats sedan mässlingens,
kikhostans och polions tid.

Ondskefulla missiler träffade
en efter en och en och annan
sköts i sank med
signalord och klusterspråk.
Någon from bad fram
paraplyer och ordböcker!
Mot höjden utvecklade
söndagens supplikanter
sina brisader: desarmering,
avväpning, fredsstiftan
och godhet.

söndag 6 september 2009

Möte

Den du hälsar på
är inte densamme
som du mött.
En av färgerna
har rasat in
och det har blivit kyligare
nu när fönsterhinnans
blomning är över.

Någon ler förstrött
och tänker för sig själv.
Du står kvar
och håller din hand.

torsdag 3 september 2009

Sång

Spröd ljuder sången,
når hjärtats djup. Darrar
likt blad som faller.

onsdag 2 september 2009

Händer

I avsaknad av Gud,
med igensvetsade dörrar
till trosbekännelsen rum,
tror man sig fri.
Vetenskapens händer
vänder blad i en bok.
Förnuftet regerar, mässas
den irrationella trosbekännelsen.
Med mikroskop och linjal
har observationen befästs:
förståndet råder
i vår värld av hat och död.

Som om inte kärlek och tro
håller varandra i hand
och går tillsammans
i kamp och strid
mot ondska och förtryck.

söndag 30 augusti 2009

Möte

Surrad vid jaget.
Kämpande mot vind och storm,
mött av soluppgång.

Frihet

Frihet finns att kräva.
I paket. I lösvikt.
För personligt bruk?
Kravmaskiner kan ropa frihet,
men ställer de upp
när andra behöver?

Vem, vilka, någon
erbjuder och formar,
skyddar och försvarar gåvan
Från himlens rike till
jordens barn.
Från land till land
genom händer som
sköljer hoppets strand.

Friheten balanserar
en rättvisans spång
över kaosfloden.
Skyldigheter är kompass
och rättvisan färdkost.
Målet närmar sig om man
delar ord och bröd
till ansvar och mättnad.

Den enskildes frihet
fick inte skada andra.
Nu far vi vidare.
Långt längre!

Den enskilde är
ett folk, ett land.
Vår nya kontinent:
Att få måste vara
som att ge.
Intensivt från vilja
till göra och kunna...

Och när vi räckt åt andra
det vår längtan vill ha
växer ett träd.

onsdag 26 augusti 2009

Tråd

Två trådar tvinnas
till meningssträngen.
Den ljusa heter liv,
den mörka kallas död.

Den tredje tråden
är osynlig;
den omtalas som röd -
men är skinande vit.
Känd och bekänd:
björntråden, som är
och skall vara.

söndag 23 augusti 2009

Draperi

Ordflödet blev till ett träd
på vars grenar åsikter,
väldiga draperier av sammet,
skickligt hopats.
Tungt och svåråtkomligt.
Fransigt men försåtligt,
bylsigt och kvävande mjukt.

Grenen var helt dold,
den på vilken tyngden lagts.
Kunde den brytas
eller sågas av
skulle det mesta falla.

En ridå går upp
och spelet börjar.

onsdag 19 augusti 2009

Asfalt

Nådegåvor är till för andra!
Vad är det för nytta
med att profetera
för sig själv?
Och vad pedagogik tjänar
kunskapens gåva om ingen
någonsin lär sig något?
Förmågan att trösta
vad är den bra för
när sorgen blivit privatiserad?

Botandets och helandets gåva
måste delas för att inte
reduceras till
barnlekarnas rollspel
med doktorer och systrar.
Alla goda gåvors givare,
självaste nåden, är avskaffad
- utom i den kristendom
man fängslat i
kyrkomuseernas reservat.

Men här bräcker den
mellan varje rad;
djärvt bryter den fram!
Som ett spjut
tvärs igenom
otrons sega hud
av rationellt oljegrus
och vetenskaplig
asfaltbetong.

Slalom

Faller i slalombacken
gång på gång.
Tar mig upp
för att komma ner
genom årsdagarnas portar.
Har någon gått före
som de gjorde förr?
Och snön, när kommer den?

Fordom dags kunde man
följa i fädrens
och mödrars spår.
Nu trampar man omkring
alldeles för sig själv
som vore det orientering
utan karta och kompass
på branta sluttningar.
Med borttappad pannlampa.

Vem visar vägen
när den ene
efter den andre
kör bort sig?
Vem?

söndag 16 augusti 2009

Oväder

Väderleksprognosen har fel,
naturen har inte följt med,
ingen klar himmel;
i den senaste rapporteringen
är klimatmörkt annorlunda.
Levande varelser
känner på alla sätt av
ovädret med upprörd blåst
i närheten av kuling.
Svartnande moln som fäller
kyla och väta.
Åska och enstaka blixtar.
Och det bara i trakten
runt hjärta och
i mage.

Men hungern växer.
Ett sug efter bättre tider,
och tillförlitliga rapporter,
tryggare kan ingen vara prognoser,
som låter det tyngsta avta.
Ljuva röster som profeterar
en hög grad av
uppklarnande
efterhand.

lördag 15 augusti 2009

Ryktet

Ett rykte fladdrar,
dansar röstvindens virvlar;
härmar snäckors sång.

torsdag 13 augusti 2009

Vila

Flyg högt med sången,
långt bortom möda och sorg.
Glömsk vila och ro.

Och minnet kommer
åter till den som drömmer.
Nu, då och sedan.

söndag 9 augusti 2009

Porten

De var så osams om Gud
att de blev ovänner.
Den ena tänkte att gud
nog inte finns
Den andre hade
stark tro på Gud.
De stämde träff i dödsriket
för att överbevisa varandra
om hur det förhöll sig.
Väl i mörker och skugga
frågade de alla de träffade på:
finns Gud?
Gud är inte här, sa någon.
Gud är, sa en annan.
Gud är i livet, sa en tredje.

Då bestämde sig ovännerna
för att återvända
till de levandes land.
Men vid dödsrikets port
blev det stopp:
den kan man bara passera
i en riktning.

lördag 8 augusti 2009

En annan dag

Argumentet satt som en svans
på den stora organisationen.
Yvig och uppburrad
piskade den fram varningar.
- Kom inte närmare
om du inte är beredd
att blotta strupen
och medge att här
finns den som är störst,
bäst och starkast.

Många gick hem
och satte sig i sina fåtöljer
nedsuttna och trygga.
Framför en skärm
med rörliga bilder
knöts nävarna:
En annan dag!
Då ska de få se, var tanken
en kort sekund.

Men det var ïnnan Rapport.
Miss Marple gjorde sina konster
och allt glömdes bort.

onsdag 5 augusti 2009

Leendet

Någon sågs på torget
strax före klockan två.
Mitt i mängden stod så,
lyft den som skådat, sett.
Himlen på jorden
skymtar fram ibland.
Brus och buller sjunker,
hisnande barn som ler.

lördag 1 augusti 2009

Brevlådan

Var natt fylls brevlådan.
Avsändare vill ännu mer.
Hör, skriver de.
Lyssna förstå!
Genom andetagen
anas att någon snyftar,
man skriker och talar innerligt.
Ljud av slag,
goda handhälsningar,
enstaka hejarop.

Envetna leenden utmålar
min stora brist
som kan avhjälpas
enbart genom köp.
Inte bekännelse, ingen förlåtelse
ej upprättelse.
Utan värdighet för den
som saknar det som erbjuds...

Och så rösterna
under toleransens fanor
som piskar.
Jagar fram i sina tåg
mot det mesta.

Genom morgonens fingrar
silar bokstäver
de faller samman i sand
där ritade tecken
lät människor gå.




torsdag 30 juli 2009

Blicken

Sol och kläder
blixtrar evangeliet.
Megakonsert
av rök?

Personrekommendationer
mot marken.
Blicken lyft.
Igen.

tisdag 28 juli 2009

Ansiktligt

Sol och kläder
blixtrar ridån.
Toppmöte pågår
eviga sändebud.
Evangeliet som
megakonsert .
Ooohh.

Av rök - talande
molnintyg?
Person av verkligheten
och rekommendationer
att lyssna till,
etc etc

Ansiktligt mot marken.
Blicken lyft
bara honom.
Åter igen.

måndag 27 juli 2009

Intyget

Ett ansikte av sol
och ljusgjorda kläder
blixtrar när ridån öppnar sig.
Ett toppmöte pågår
där lagen och profeterna
företräds av eviga sändebud.
Man möter evangeliet
i en ljusshow som slagit
på vilken rockens megakonsert
som helst.
Ooohh.

Betänk indianernas signaler
av rök - vad är väl de
mot ett talande moln
som utfärdar intyg?
-Härmed intygas att
det man sagt om denna person
vida överträffas av verkligheten!
Kärleksfulla och innerliga rekommendationer
tillkommer honom som är värd
att lyssna till,
Högaktningsfullt etc etc

Utvalda åskådare har
sett och hört men
i förskräckelse kastar de sig
ansiktligt mot marken.
Med blicken lyft ser de
åter bara honom
de känner igen.
Åter igen.

onsdag 22 juli 2009

Betyg

Underkännarna
rev hoppets tecken.
Avkunnar domar.
Trasar sönder och krossar.
Mod och tilltro står emot!

fredag 17 juli 2009

Äppelträd

I skuggan av ett äppelträd
sjönk oron undan.
För en stund
infann sig lugnet.
Att inte fler
sitter där?!

Många är äppelträden
av sten
med valv
på pelare.

söndag 12 juli 2009

Någon

Nära trasigt liv
vacklar även psalmorden.
Någon är där, bär.

fredag 10 juli 2009

Psalm

Psalmernas ord bär
när allt i livet vacklar.
Någon är nära.

Längtan

Drömmar i en bil
bärs vidare mot fjärran
som längtan färgat.

onsdag 8 juli 2009

Klappersten

Strandgrå klappersten
under blåeldens facklor
vilar och väntar.

söndag 5 juli 2009

Bilparkering

Experten följde proceduren.
Sakkunniga vinklar
på huvud och hals
avslöjande insikt.

Bilarna slutade spinna
som när katter finner vila
efter att ha kråmat sig
och sökt läge.

Då svartnade ögonen
som visste hur.
Blicken som kunde
bränna hål i skjortor.
Mot ytan rusade
gas från djupen.
-Nej, nej, nej,
på denna trottoaren
får man inte parkera!
Det ska stå er dyrt!
Tusentals kronor!

Ynkliga plattor skämdes,
generade av upphöjelsen.

-Här får endast boende
köra och vara!

Fräsande eder hade
redan vässat tänder
och förmörkade nu gränden.
En avtynande refräng blev till
när han muttrande gick
med en darrande plastpåse,
bärkassen från Coop,
i ena handen.

Solskenet nådde inte.
Förväntningarna som bilarna
fraktat och vi lastat ur
vissnade villrådigt.
I stela stunder krävs beslut.
Så vi gjorde genast
något annat…

onsdag 1 juli 2009

Namnteckningen

Bläckets väg över papperet
laddar namnet med prestige
och utökar personen.
En nyckel kärvar i lås.
Begränsad giltighet.

Kostymerna som ler vant
öppnar sina blanka banketter
och fyllda bankvalv.

Efter år av övning är det som det var.
Endast nysmorda mekaniska lås
öppnas med perforerade metallprofiler
där personligheten kärvar.
Porten är skev och stängslet vint
runt kontorstäppan där små beslut
för alltid odlas.

De som speglar sig i runan konstaterar
att det saknades folklig täckning,
tron till trots.

fredag 26 juni 2009

Bekänna

Bekänner innan nåd
bevekad
drar sitt streck.

Som bortvänd ser jag
mycket ofullkomligt
som den
vars klara blick
jag inte utstår
gör strålande vackert.

Skuld

Solen stirrade på
kolonins prydliga stugor
Ljusets bländande styrka
drabbade mig
och därför vände
jag ryggen till.

Vet nu vad outhärdligt
betyder en sommarfredag
mitt i idyllen.
Stursk som en tistel
känns jag inte vid min
stora brist.
Men vet min begränsning.

Bär skuld, ogräset
med sega rötter från
alla tidsåldrars sammanbrott
- som en hälsning
från mörka läger
belysta av ljus.

onsdag 24 juni 2009

Bakifrån

Skjortryggen riven
och strimlad
av de vassaste klor.
Bakifrån kommer fradgande
attacker, som av rasande
djungelns rovdjur.
Just då, när du gjorde ditt bästa
och inte var beredd
att bedjande
välkomna dem.

Gigantiska myggor,
bitska som fästingar,
är förföljarna.
Den eviga korsfesten
i repris.

Får du syn på horden
som har handdukar som skor?
Märk deras oklanderligt
putsade tillbehör:
huggormförsedda klor
och varma blickar!
Gifttänderna artigt
nafsande mot hälar
och vader.
Men du stapplar vidare
som om ingenting hänt.
Församlade hukar
de frommas kläder
över offerskador
och djupare sår
som perforerat själens
sköra hinnor.

Se människor
i största allmänhet.
Vem älskar dem?
Alltid tuggande
på groteskt sega kameler
och andras mjälla brister.
Soloröster hälsar välkommen
till individuella kollektivet
för frosseri i andras
festliga olyckor.
Gör som alla -
stick hårigt avundsjuka
sugrör i allt möjligt
och låt andra bekänna!
Skalkyrkligt sörplar
organisationen vidare.

Tunnskrammel får
de stoltaste fariseer
att skamset rodna.

torsdag 18 juni 2009

Kvällsmässa

Låsa upp och larma av
plocka fram och duka.
Ställa i ordning och
sätta psalmer.
Någon tänder ljus och
preparerar psalmböcker.
Samling och stillhet.
Psalmsång i all enkelhet
leder gärna vidare,
oftast till bön.

Textläsningar och utläggning.
Som lasrar bränner orden
kring skavanker och skevhet.
De bekänns bort.

Förbön där sorgsna
rör på sig och
utsatta kallas fram
att beskriva.
Framkallade som vittnen
står de trots
sin frånvaro
på plats inför höjden
Bönen tänker att
något måste ske!

Orgeln slingar melodi
runt gamla ord
så att de kan bli
ny psalm.

Det är mässa:
den stora närvaron
i den lilla kretsen.
Delandet med varandra.
Vi blir till och
svetsas samman.
Vi andas mysteriöst
det som kallas frid
och binds av friheten.

Nåd blåser i bänkarna.
Vi sveper andedräkten
om oss och håller fast
i psalmböckerna när
lufthavet rör sig.
Frisyrer fladdrar
som lågor.
Det strömmar.
Redan nu är morgondagen.

Efteråt dukar vi av.
Ljusen släcks.
Dörrar låses.
Larmet trycks igång
innan rummet försluts.
Vi går ej isär
om än åt olika håll.
Värmda hjärtan ger
staden hopp.

Nu ber kyrkan;
världens alla väggar och golv.
En triumfens båge famnar mer
av det heliga svävande,
därvarande.

måndag 15 juni 2009

Halvfabrikat

Högtalarna spottade ur sig
halvfabricerade ord
som predikanten inte
tänkt igenom.

Förundrad tystnade budbäraren
för att lyssna efter
vad andra kunde höra
när murar och pelare
spelade tennis.
Kunde någon bygga hus
av detta plocke-pinn?
Grovt tillyxade stycken
avhuggna på fel ställe.
Fernissade med
Nationalencyklopedins
talkör, ty allt möjligt
står skrivet.

fredag 12 juni 2009

Första söndagen efter Trefaldighet

I skydd av mörkret
smyger däggdjuren
så att ingen ska
fånga deras längtan.
Eller avslöjande
flå dem i dagsljuset.
Som vindilar pilar de
längs väggen.
Vare steg är en fråga
om skälet att finas till
och varje nytt steg
ett påstående om mening.

Man frågar för att leva
och lever för att fråga.
Med vinden i ansiktet
föds de levande.
En gång till.

tisdag 9 juni 2009

Glitter

Ögon slås upp
som en bok,
oläst men synad.
De öppnas
som en dörr
och vänder sig bort,
Bort från det inspärrade
mörkrets flimrande
skimrande skärm.
Tumlaren bryter
förnöjt igenom
ytans glans,
i vars svärta
profetsyner borrat hål.

Själaspegelns bråddjup
mäts i tusen famnar.
Där kastar man sig
var natt handlöst ut.

Nu fäster blicken.
Någonstans går
ljus över havet,
nysatta spår,
planterade i vatten.
Glittret dröjer
sig kvar
som ekon
av tomtebloss.

.

söndag 7 juni 2009

Heliga Trefaldighets Dag

Gömma nyckel är
Guds väg på jorden.
Kurragömmaleken
kan knappast kunskapen roas av
Med ryggen mot gömställena
söker den evidens
i böcker och provrör.
Närsynt och färdigt
citerar den sådant
som står skrivet.

Småfolket tar myllrande för sig,
hoppar och leker nyfiket.
Enbart så kan detta detta
som inte syns
men ändå finns
lockas fram
ur sitt gömställe.
Iklädd det skönaste mönster
som får aftonen att rodna.
Kännetecknen böljar
som säd på fälten.

lördag 6 juni 2009

Ögonlock

Från begynnelsen
bakom ögonlock
blir universums mörker buret
och stjärnors ljus.

Ett himlavalv flätat
över ögats glob.
Lysande resor påbörjas.
Följer andetag för andetag
ekvatorn i grön neon.

En sluten anteckningsbok
där alltet står skrivet
på gott och ont.
Framkallat och betraktat
av en mörkerseende.
Ett minne stulet
längre bort,
ständigt förlåtet
och möjligen glömt.

Så öppnas ögonen
i närvaro.

fredag 5 juni 2009

Ett namn

Lägg Din själ i vårt kuvert.
Låt Din röst betyda något.
Under dessa veckor
hörs stämmor som talar
mer än de säger.
De vädjar och skäller.
Och det som når ut
blåser vinden
all världens väg.

Själv viskar jag ett namn
i mitt kuvert
innan jag förseglar det.
Ett namn som får
sommarens äng att blomma
och den modlöse att hoppas.

torsdag 4 juni 2009

En skål

I den oansenliga skålen
hamnade egendomliga gåvor.
Hopyxad brysk kritik
lämnades att flyta
bland insamlade misslyckanden.

Vilken vågskål
av vikter tungt belastad.
Vägande ingenting
att tala om.
Den darrar till
inför förtroenden
som också samlas
för att sjunka.
Och tysta bekännelser.

Ibland fylls skålen,
den oansenliga,
av tomrum och ingenting.
En överflödande gåva.
Gränslöst mottagen.

Så landar var vecka
välsignelsen varsamt
i trötta
och tacksamt kupade
händer.

tisdag 2 juni 2009

Begagnade ord

Tangentbordet har rast.
Utstår en oengagerad vila.
Strax bjuds det upp.
Här dansas
hemmagjord gammalvals
med krumma steg.

Hoplappade ord
överspacklade och begagnade
hamras fram som muggar
ur en rostfri plåt.
Morgonstela och parkbänksviga
innan pantern funnit
sina språng.

Endera dagen
tas det välkända
i bruk
när mästerverket
kastar av sig kläderna.

måndag 1 juni 2009

Handbokstrogen

I handboken stod skrivet
hur vi skulle vara
mot varandra.
Men det är mycket länge
sedan det påpassligt
blev präntat på pergament.
Och handböcker vet man hur de är:
svårtydda och knepigt översatta.
Idag, just för dagen,
är det lätt att nöja sig
med att vara mot.

Vi ska be för varandra,
kalligraferade någon mödosamt
och synnerligen tankfullt.
Och nu ber vi
för dagen
om att få lite lugn
och ro,
ber andra om
att få vara i fred.

I morgon är
en annan dag.

fredag 29 maj 2009

Tecken och tydning

Ett livlöst golv
en enastående matta
spräcklig av linoleum
sprätter till.
En gladhund hoppar fram.

Bland oformliga oljud
och färglagda störningar
en framåtlutad kvinna,
ett upplöst moln bland streck,
en trött kanin, knepigt utdragen.
Där ett instrument,
en trumma kanske,
eller en cymbal?
Något runt som
skräller och låter.
För alltid kommer de
tillbaka för att vara där.
Varseblivna och igenkänt
villiga att hälsa.

Molnen sätter också segel
och spacklet binder dem
i skarvarna.
När det som är dolt
blir synligt och
det uppenbarade gömt,
överraskar det ingen enda.

Tolken brottas
med grenar och moln.
Fler vill bära lins
och söka framgång
som mönsterfinnare.
Ser de inte hjärtmyntet?
Hör de inte valören slå kullerbyttor
med urmönstret inpräglat -
härdat med vatten?
Tolken brottas
med grenar och moln
i en mönstervärld
som vår,
en lysande skugga.

lördag 23 maj 2009

Så står skrivet

Som gnistrande vin
i kristallglas
hälls berättelsen.
Vi dricker girigt.
Men först efter.
Redan uppfyllda
står vi och
har stilla suttit.

Reste vi inte alla oss
sakta för att skåda
ljuset brytas
genom det glas
som bär liv.

fredag 22 maj 2009

Vid gränsen

Mikrofonen med koppel
håller vakt vid posteringen.
Ständigt rapporterande.
Ingen släpps över gränsen
ingen som inte är självupplevd.

Orden som tänkts,
osagda, sällan hörda,
förklädda utan papper,
söker asyl och får passera.
Längtande efter frihet
som för deras skull
placerats väl
och i förvar.

Från ett fordon på väg
hörs ett: Ja men!
Som ett ivrigt amen
med hunger att något ska ske.

Upprörelsens harm
väcker våra utvalda flygare.
Röd flickslända och ängsblåvinge
fladdrar i vinden
efter att ha mognat
och förvandlats.
Mäktig är den dans
som krävs när
mikrofon och högtaleri
talar osamma språk!

Förlorar man sin röst
vid gränsen eller får
man vingar?

I framtiden tinar de frusna.
Med starkt klingande ord
lyfter de och talar
inte längre
för sig själva.

onsdag 20 maj 2009

Blicken

Sekundvisaren vilade
när blicken nådde
en överenskommelse -
varhelst jag står
ser jag mig sedd.
Framför detta fönster,
tillslutet vidöppet,
syns jag,
är jag en människa.

Tillbaka genom guldet
strålar ett ansikte
inbäddat i tempera
och hängt på trä.

Vem som helst
kan nudda himlen
med sina läppar.

söndag 17 maj 2009

Portöppning

Trösklarna till kyrkan,
låga sedan eldundret,
ligger i väster.
Den ursprungliga portalen
öppnar beprövad väg
till en annan värld.

En ny tillvaro kan skönjas
i soldis och belyst av lycka.
Cirkuslejon vet också,
genom rytandets berättelsekonst
från de första århundradena,
att i fruktan och skräck
skymtar ingången.

De som satt fångna
sjöng sig fria och in i världen
vars port de bar.

lördag 16 maj 2009

Barnkören

Mitt i en mening
hämtades luften från
väntrummet nära näsan.
Någon drog i strumpor
som kärvänligt kliade sig
mot benen.
Vinkning mot tredje bänk
familjens plats
och storögon på de äldsta,
solisterna.
Spänningen tog osynliga grepp.
Grottgäspning
bände loss fingrar.

När pauserna tog igen sig
sjöng barnkören Gloria.
I mellanrum med stämmor.

Sångens röster sotar aningslöst
igenslammade kanaler.
Ögon fylls av samband
när allt är
som ska vara…
Förunderligt värmd.

fredag 15 maj 2009

Räkenskapens dag

Siffrorna slukades
av hungriga kolumner.
Svarta staplar svalde allt
Njutande av allt vad underskott
och verksamhet heter.
Tänder av revision
hann inte med att tugga
allt som kördes ner
i kontostruparna.
Plus och minus
polkagrisvirade
runt varandra.

Eget kapital och skulder
morrade och högg.
Uppretade av krisen
som slingrade
runt bokslutet.
En påminnelse om dagen
då alla räkenskaper,
trots betydande underskott,
slutar på plus.

måndag 11 maj 2009

Skrivet i sanden

Retorikpoliser parkerade sina
vidunder i röd metallic
framför det fria ordet.

Varje meningsbyggnad
äger rätten att växa fritt.
Är det därför ni är här?
Som garanter?
Yttranden erbjuds
en blomstrande livslängd
på en minut.

På närmaste strand tecknar vi
vår mening i sand.
Hav och himmel lyssnar
när jorden bävar.

Kosmisk vind

En skruvad frispark
vrider klotet runt och förbi
den brinnande vagnen.
Ständigt på väg,
över intets massiv,
upp och ner,
fram och tillbaka.

Varv på varv sveper
den kosmiska vinden
genom en evig rondell.

Leendet blir allt bredare.
Blixtlåset öppnas
och längs vintergatan
smilar någon.
Vem är Du?

fredag 8 maj 2009

Passionsfrukt

Äpplen, päron och bananer,
vindruvor och plommon
var hennes gåva.
Alla serverades,
i åratal bar hon frukt
såsom det stod skrivet.
Hon gick verkligen åstad
och mer än alla andra
bar hon frukt.

Tills en dag då någon förnumstig,
dumdristig person påstod
att detta att bära frukt
inte alls betyder att bära frukt
utan något annat.
Inget är som det står, sa han
besserwissern som låtsades veta.

Han hade fel.
Men hon slutade genast.
Och sörjde sin tappade tro,
förlusten av den glädje
hon funnit hos dem hon mötte
med gåvan hon bar.

Han hade helt fel!
En vissen stad
hade tagit intryck
av kvinnan som alltid
bar och bjöd.

Passionsfrukten är hennes.
Den bärs och bjuds
till hennes minne.

onsdag 6 maj 2009

Måltid

Fiskarens katt
ivrigt spejande från stranden
väntande vid vågen
som drar efter andan.

Katten stryker sig
graciöst men ovärdigt
mot den saknade fiskarens sandal
leker med remmarna.

Nu - måltid av nyfångad fisk
som bytt element.
Den delas med andra.
Äger rum på en klippa
vid en himmelsk strand
en gyllene morgon.

söndag 3 maj 2009

Om regnet kommer

Staketet vände avståndstagande
ryggen till och drömde,
längtande att bli mur:
På vår sida är vi inte!
Håll er borta så vi kan se er
och jämföra det ni är
med det vi aldrig någonsin
ska bli eller vill vara!

Bortvänd från ängar och hav,
från vind och vidd,
tuggade staketet sina teser:
Välvilja tillverkar hat!
Vetenskap ger lycka!
Vet att uteslutningsmetoden
ska fängsla er
och skrinen låsas!

Men om regnet kommer?
Om regnet kommer
reser sig vattnet tigande.
Översköljer jämlikt
alla murar, staket och gränser.

fredag 1 maj 2009

Credo

Lutad mot trädstammen
står tron helt övertygad om
att något finns
bakom ryggen.
Detta rotade träd
hållfast och stadigt.

Grenarna bjuder liv
för alla, för fåglar.
Stammen breder ut sig
tar på sig sin krona
och låter rotverket
omfamna luftens bråddjup.
Den som vilar sig
mot detta träd
vill.

torsdag 30 april 2009

Teologi i sten

Vilande på pålar
djupt nedslagna i jordens lera
murade arbetarna vittnesbördet.

Stenarna sträckte på sig,
reste sig och pekade med
ett jublande finger
mot blå höjder.
Himlen, sjöng murverket.
Har uppstått, ekade pelarna.
Ty människorna teg.

onsdag 29 april 2009

Bikt

Ett alldels för kallt stetoskop
sattes mot den dimma
vi kallar själ.
Någon drog mörkt efter andan
in och ut, in och ut.

Örats parabol avlyssnade besvikelsen
fastnaglad i mellangärdet.
Denna långa besvikelse
som ilsket stoppat i sig allt,
nu överviktig av andras svek.
Avundsjukan brottades med
girighet och skadeglädje.
Dessutom - rostskador och hål överallt
igensatta av den tystnad som
trots att den inte kan glömma
tros läka alla sår.

Då erinrade sig tanken
att den kunde hämta
fram ur skuggorna
allt dolt
som ordet påstod var synligt
för att gömma det
helt öppet.
Ute i det fria.

Trofasthetsläran tillhandahöll hyllor
sammansatta av gamla löften
som inget lagrar.
I solen.

torsdag 23 april 2009

Värk

Grovgängad är skruven
som gnager sig
genom träfibrerna i ryggen.
Ögonblickligen vaknar
bisvärmen i armen.
Runt, runt far molnet.
Instängda bin bränns
tills handen domnar.

Mellan skulderblad
och ryggrad
har byggts ett bo
där värken lägger
sina ungar.

När de sover
vaknar ordet frid
och färglägger världen.

tisdag 21 april 2009

En vägg

Ett berg kan man inte ha
mitt i detta rum.
Vad blir då med rymd
och öppenhet?
Förtvivlan i rösten,
varför detta hinder?
Du inbillar dig, tänkte jag,
det finns inga väggar här!
Men såg hur du natt och dag
kastade dig upp
för att få grepp.

Mödosam kraftslukande klättring
för att besegra hindret.
Utskjutande prång,
sprickor och motlut.
Oansenliga gripverktyg
i frenetisk attack.
Fingrar, händer och fötter,
och dina klena leder som inte gav upp.
I helig elevation rörde du dig,
lyftes du mot höjden.

Vid Jungfru Maria fick du
göra halt i veckor och månader.
Och de dödas överhängande uppståndelse
kunde inte forceras utan redskap.

Berget kämpades ner.
Från första början
förnuftsmässigt oöverstigligt.
En kompakt massa
granit och diabas.
Nära predikstolen.

Ny var utsikten från detta
besegrade förklaringsberg.
Din vägg, min väg.

måndag 20 april 2009

En fanfar

En fanfar tvekar inte.
Den drar fram varelser.
Ur gömslena har de kallats.
Vak upp, vak upp!

Men där kommer också
en morfar, skräddare Karlsson
och en moster från Brasilien.
En gammal klasskamrat
som minnet gjort god,
en och annan som glömskan
snyggat till och satt
försonande drag på.
Huvud och hjärta,
axel och axel.

Det kan vara min morgon
eller tillvarons kväll.
Antingen har människan vaknat
eller har den trötta historien
tillåtits somna.
Det fanns så mycket mer.
Ofattbara möjligheter som
inte blev.

Fanfaren profeterar om mer,
om det som kommer.

söndag 19 april 2009

Kärnor

Fru Olsson sträckte sig
för att plocka
de mogna dadlarna.
Vare sig herr Fredberg eller
flickan Andersson kunde nå
frukterna.

Alla skymtade de stjärnorna
glittrande bland bladen.
Beskrivningens adjektiv
kittlade lustcentrum så att
orden blev en del av handlingen.

De som tidigare besökt oasen
efterlämnade en klase och några kärnor.
Nu var det vi andra som gick.
Det glödde
i handväskor och bröstfickor.

lördag 18 april 2009

Försvunnen

Mitt i staden låg ödemarken
där många gått vilse.
I mörka skogar
och på ändlig hedmark
låg blodtörstiga rovdjur
väntande.

En vän försvann spårlöst.
Han sågs sist när han
nybiten
drogs in på krogen.
En annan blödde
på ett spelbord
huggen i plånboken.

Alla gav inte upp,
sökandet fortsätter.
Änglarna vet.

Den nödvändiga boken

Kan du inte ställa upp till val?
Vi behöver dig!
Vi tar inte ställning
mellan olika religioner.
Medlem måste du vara
- men Du slipper tro.

Vi har ett genuint behov
att styra den opålitliga
stökiga lärljungahopen.
De blir så lätt
diskriminerande elitister
genom att fira insiktsfullt
obegripliga gudstjänster.
Med rödpennan styr vi
medlemmarnas pengar.
De ska hamna rätt
i skuggkommunen.

Vi vet att partiledningen
tillhandahåller den ledning
som behövs.
Vägen är utpekad
av kanslier
vana att bestämma!
Tacksamheten flödar.

Gud då?
Skapelsens Herre?
Han som fanns före all tid?

Är inte röstberättigad.
Är inte medlem.
Betalar ingen avgift.
Tillhör inget politiskt parti
Saknar partibok.
Uppfyller inte kriterierna.

fredag 17 april 2009

Uppståndelsens hand

Kvinnan från Libanon
kysste en utsträckt hand
vid kyrkans port.
Sjönk ner i vördnad
för hälsningens hand.

Som en duva flyger den
ovanför predikstolen.
Och landar med flaxande vingar
i boken som nyss fick den att lyfta.

När hon niger
förlorar hon andan.
Handen följer stödjande efter
ner mot golvet
där man bättre förstår
hur allt hänger ihop.
Den libanesiska kvinnan
hade känt igen
den uppståndnes hand.
Hur kunde den vara min?

torsdag 16 april 2009

Som ett rinnande vatten

En liten rännil
försökte tappert bära
en stor timmerbröt.

Inte ens vårfloden
när isen gick
förmådde flytta allt avbrutet.
Stockar och träd fasthakade
med naglar och klor
spjärnande mot botten och strandkanter.

Så mycket bråte
ett rinnande vatten
passerar eller bär
i det förtroliga samtalet.
Väntande på att bröten
äntligen ska lossna.

tisdag 14 april 2009

Ett trött och slitet ord

Kärlek är ett slitet ord
Trött utsliten Kärlek
kan med med ett naivt K,
som i Kristus,
öppna de hemliga dimensionerna,
lösgöra lyckta dörrar.

Ja med K - som i all liturgi,
kan man slå fast att
där Kristus är - där är lek,
är kär lek.

Allt lekfolk vet att
inför Guds ansikte
är leken en betydande
och viktig form av
stora K!

Frihetens timma

Elden brann utanför kyrkan.
Redan där fick vi värma oss,
vilsna och kalla.
Huttrande av nyheter.
Ruggiga av besked.
Dignande under bulletiner.

Då porten öppnades smet vi in
i ett välkomnande
som liknade mörkret.
Väntande på ögonblicket.
Fingerbranden slog ut.
Elden tog sig ur förlamningen
Lyste oss som stod tillsammans
bort ur osedda bojor.
Ty frihetens timma slog
och slog med dånet av vindens sus.

Korkåpan svepte in det gamla
i mantelns veck,
fick blommorna i vasen att falla,
och lämnade allting nytt.
Aldrig säga aldrig
nej aldrig har jag rest mig
med sådan lätthet.
Andats så frimodigt.
Sluppit värken.

Min säng gav jag bort.
Till vem som helst, till alla.
Begärens slaveri var över.

Tidsandan vinglade sin väg
drucken av andras blod.
Ty frihetens timma
bodde i klockans klang:
Midnattsmässa! Midnattsmässa!

Att jag grät vigvatten hörde ingen.
I flimret från skärmen sov husen...

söndag 12 april 2009

Välsignelsens dusch

Våg efter våg
av kors och ljus
slår in mot stranden.

Den öppnar väl snart.
Överallt står släkt och vänner.
Väntande i
marschfärdiga kolonner.

Kors och ljus fortsätter
som nycklar i lås
att svalla mot stadens mörker.
På väg.
De är oss alla.

Ivriga mässfirarare blir
nedstänkta av tillit
och andligt blöta
av välsignelsens dusch!

Vattnet, deras förlovade bundsförvant
ständigt giltigt.
De går med kors och ljus genom hav.
De går hem!

lördag 11 april 2009

Gloria 2

Där kvinnorna stod
vågade inte männen stå.
Som trogna efterföljare
gav de honom bara sin flykt -
men mödrar och systrar
var själva sin trofasta
kärleksgåva.

Mörka upproriska tankar
bultade som lava på
väggarna till Guds tystnad.
Mörkrets stund
släcker världen,
allt flämtar.

Guds frånvaro,
stunden utan syre.
Bortvändhetens tomrum -
ska det fyllas av det som icke är?
Tron kippar efter andan.

Men den som känt handen med
förlåtelsens fingrar
vila på sitt huvud
stryka håret
ser sig själv stå kvar.

Sorgen över det
som inte tycks vara förfärar.
Men handens beröring
upphörde inte, minnet sviker inte
i syrebrist eller för övermaktens spjut
Hudens innerliga erinran
- den sjunger ohörbart
som Guds tysta stund.

Den som är
omsluter sin egen frånvaro
och är mer ändå
då och i ett jublande nu.

torsdag 9 april 2009

Gloria

Träden gnolar utanför sovrummet
nyvaknat yra.
Lindarnas genomskinligt nakna krona
klapprar i jakt på retsam vindil
och applåderar
med taniga fingrar.

Egendomligt glada
välkomnar de en ny dag
med armar
lyfta i duggregnets guldtvätt
under det gråaste himlatak.

tisdag 7 april 2009

Kyrie

I gränslandet mot sömnen
ropas det ständigt
på hjälp!
Där förloras kontrollen
och någon faller alltid in i mörkret.
Ändå vilar man orubbligt trygg
på Guds madrass,
säger de tvärsäkra.
Vi tror dem inte riktigt,
inte förrän vi själva förlorat.

Men när man är sömnlöst vaken
och blir ett offer
för att biståndet somnat
på sin breda strandäng,
vem hjälper då?

I blixtrande gul värk, i svart svält
i blå hunger, i grön törst
skriks det med tvivlets
tröstlöst uppgivna ögon
stirrande långt förbi fjärran.
Vad har de fått syn på
bortom alla obarmhärtiga
kameralinser?

Är det där hoppet,
det förlorade bor?

I Gaza ropar man sitt Kyrie
med vännerna i Dachau
I Calcutta ber man om förbarmande
på samma sätt som de instängda
vädjade i World Trade Center
I Bagdad törstar man efter nåd
med sörjande Armenier

Vi orkar inte med all död,
denna förtvivlan, mörk ondska,
svår nöd.

Så återstår desperat bön!
Hjälp oss Herre fly in i Din nåd,
att bosätta oss i ordet tillflykt,
för att glömskt gömma oss
under vingarna!

Orden susade förbi som en fri duva
med vår längtan som sällskap.

Låt äntligen de kupade händer
där vi lägger våra döda
år efter år efter år
sätta en gräns för det olidliga!

Och den famn där vi lagt till
slå en ormatät mur kring
våra sorger och förluster
så kraftfullt
att det vi förlorat och lidit
inte mer är!

Kan det vara sant att någon varje dag
hamrar på den träställning
som ska tömmas?
Kan det vara sant att glädjen
lägger ett förlåtande täcke
över det som inte borde ha skett?!

Kyrie eleison...

söndag 5 april 2009

Introitus

Någon har installerat fanfarer i mina sulor,
de tystnar när jag går min väg, min väg.

En annan rutt ger lust och kraft,
sveper in med ett herrans drag
under mina sjungande sulor.

Den smala vägens serpentiner
vrider sig som en orm
på en stav
- men blir aldrig mer framkomlig än
det ögonblick som flöt iland
när bergen sänkts och dalarna höjts.
Höga portar och vida dörrar.

Skuggorna som smyger på oss
avskyr triumfens klang.
De mörknar och sjuder.
Hatar och ljuger.

Stegets svikt manar oss vidare
mot målet. Låt gå.
Nu går vi, vi går.
Låt nu gå.

Och dörrarna slås upp
när vi går dit vi ska!
Dit vi ska - ska vi!
Dit vill jag!

Prövande steg varar länge.
Nästan framme är inbjudande dolt.
Skrattar förtjust som en skatt undangömd,
bland öppna pelare
och blomstrande valv.
I dunklet erbjuder en port sig
att verkligen stå på glänt.

Med kikare, förstoringsglas och mikroskop
understryks dess begynnande prakt
och ljust gyllene fanor
som nyss andades
himmelsk höjd och klar luft.
Hörs hornens frustande jubel
när vi lyfter törnet
och finner eld på en strand
där vi hör hemma?

Få lägger märke till
att det blivit lättare att gå,
som ginge vi på de moln
vi nyss betvivlat.

Vi är några få,
jag och du...
Så gick också vi
nästan förbi.

fredag 3 april 2009

Ökenvandring

Med en stel piasavakvast
sopas sanden bort
varje måndag framför kyrkans dörr.
Därinne är ett folk på väg
så det skummar.
Böljande sanddyner
slår in över mittskeppet,
gång på gång på gång.
Någon bär fram en stav av lugn.

Blästrande sandstorm och piskande tvivel
tvingas tigande bli stilla.
Enstaka ondskefulla repliker
ärrar med törne oskyddade ben.
Vandringen mot oasen,
mot källan i koret
må ta 40 år.
Tålmodigt eller upproriskt
rör sig benen i takt
och steg efter steg
följer steg.

På hettans glädjehöjd och
genom iskylans trötta sorgedal
där man lätt går vilse
vandrar flocken, den lilla,
till rast och vila.

Där tystnar klagan
och ett blått täcke av stor nåd
sveper glöd kring
sina sargade små
som inte vet vad de ska göra.
De räcker tvekande fram sin
obetydliga lilla kvist
av knoppad längtan.
Och niger och bockar
översvämmade.

Inte ens i en mätt oas kan man stanna,
den drar sig tillbaka
och stänger förråden
för dagen som kommer.
Den som inte passar på
har ingenting att göra.

När ljuset når västportalen
stampar man av sig,
sträcker på sig,
fäller upp kragen,
huttrar en smula
och går ut i snålblåsten.

På måndag sopar vaktmästaren igen.

onsdag 1 april 2009

Stänger dörrar

När Ordet går ut
släntrar folk hem till sig och stänger dörrar.
Men glipan mellan dörr och tröskel
har de glömt...
där ljuset sipprar ut
mot den som står utanför
och väntar.

Förr och nu

Historien har somnat och
snarkar högljutt efter att ha ljugit i sekler.
Några århundradens decennier
blinkar sömnigt
ty tiden rann bort från dem.
De är så trötta på all död,
på eländes elände och värre ändå.
Snart måste väl något ske
som kan bryta mark
och röja väg?

Profetens stuprör är just färdigmonterat
men regnet har ännu inte fallit,
orden har inte kommit
och elden
vill sig inte.
Ingen blixt slår ner
och allt är ganska vanligt.
Så nu tror jag med händerna
formade som en öppen skål.
Och ser det ingen någonsin sjungit om.
Vem är Du?

tisdag 31 mars 2009

Tjälen

En ilning i hjärttrakten,
en rysning längs ryggen.
Mannen som fått ett bröd
och en klunk
brister.

Vad hände, undrar jag sedan
när vågorna lagt sig
och dyningarna häver sig
majestätiskt i den djupandning
som kommer.
Och du sköljer
förundrat min fråga
med havskimmer
som ser land.
I ögat lysande uppstigen
den blåa solen,
nyss drunknad.

Hör, viskar du.
Vinet glödde och tjälen gick.

söndag 29 mars 2009

Högspänningsord

De ligger på knä och gör korstecken
Det sprakar och fräser när
deras mumlande högspänningsord
varslar om en annalkande bönhörelse
Något försenad stannar den till
vid deras bänkar
för att släppa av
något helt annat
än vad man beställt.
Byt tält, uppmanas den
som inte är nöjd
utan otåligt vill ha,
begär, kräver mer.
Ditt svar min rättighet,
raspar den skiva
som hakat upp sig på löften.

Sökare måste fortsätta...
Måste mera.
Det som finns här
måste man kunna se
någon helt annan stans.
De stillnar motvilligt
efter en häftig inandning
och erbjuds finna
vad bönen gömt strax utanför
deras eget
ofattbart bördiga synfält.
Och söker hädanefter rastlöst
det som redan funnits
där för alltid.

Reklamationer lämnas i
kollektens väl förseglade kuvert.
Det politiskt valda kyrkomötet
fattar därefter ett beslut
vilket som helst.

I protokollet noteras att löftena
visserligen inte kan svika
men att man för sin del
inte tänker svara
för någon annans religiösa utfästelser.
Och förresten var orden poetiskt tänkta
retoriska frågor och gröna förhoppningar.
Under tiden ligger någon på knä
och gör korstecken!

torsdag 26 mars 2009

Över vattnet

Bönen stegade ivrigt
ja, trosvisst genom vinden
över vattnet
Därunder
bottenlös förtvivlan

tisdag 24 mars 2009

Och somt föll på

Med ord som grova yxhugg
angrep han bibeltexten.
Flisor av fallandesjuka regnade
över den förvånade församlingen.
Till sist var han klar
och de sista spånorna borstades bort
med sådan ömhet
att många kände
handen på sin kind.

Där stod den.
Och såg
på dem.
Skulpturen.

måndag 23 mars 2009

Fast grund som lutar

Fotografiet fångade fakta,
sanningen om att kyrkans torn lutar!
Din övertygelse glittrade.
Bildbevis, sa du och
knackade envetet med ögat
mot displayen.

Fakta, konstaterade du på torget
med alla krokigt sneda och
böjda. Ingen förstod vad som
för sekler sedan ristades
på kyrkans hörnsten:
Lean on me!

Ingen kunde tro
att hemligheten fanns
så oläsligt nära marken,
bestänkt av smuts
och döpt med gräs.

Lagret fullt av öde

Kyrkans garderob, överfylld
med avlagda vittnesbörd.
Där staplades erfarenheter
som ingen visste vad man skulle
göra med, ha till.

En hängare med lidande,
en med uppgörelser och omvändelser.

Lappar, böcker och försiktiga ord
som knappt vågade se sig omkring
och därför stakade sig.
Det man har sagt har man ju sagt...
Förråden dignade och tomrummet
blev hemlöst.

Inget utrymme fick vara outnyttjat!
Kan en människas inre
bli mer öde?

Däremellan tvivel

Repet har två ändar:
att veta och vara viss.
Däremellan starka fibrer
inte av tro, utan tvivel.

Repet som binder samman
når inte fram,
vissheten tar slut
och därutanför finns mera...

Rummet där repet ligger
har ett namn.
Som du vet.

söndag 22 mars 2009

Sten på väg

Hur de orkar, det förstår jag inte.
Men går sin väg gör de
och var och en står upp,
tar sin sten
och går.
Hur kyrkans mur, helt perforerad
och inte värd att kallas vägg,
förmår bära tornets massiva pekfinger
med genomskinlig solspira
det är obegripligt ett under.
Fem stenar och två tre människor
som mitt ibland oss räcks åt alla -
Räcker det?

lördag 21 mars 2009

Trosviss

trosviss, det är jag visst