Förr och nu

Historien har somnat och
snarkar högljutt efter att ha ljugit i sekler.
Några århundradens decennier
blinkar sömnigt
ty tiden rann bort från dem.
De är så trötta på all död,
på eländes elände och värre ändå.
Snart måste väl något ske
som kan bryta mark
och röja väg?

Profetens stuprör är just färdigmonterat
men regnet har ännu inte fallit,
orden har inte kommit
och elden
vill sig inte.
Ingen blixt slår ner
och allt är ganska vanligt.
Så nu tror jag med händerna
formade som en öppen skål.
Och ser det ingen någonsin sjungit om.
Vem är Du?