Kyrkans garderob, överfylld
med avlagda vittnesbörd.
Där staplades erfarenheter
som ingen visste vad man skulle
göra med, ha till.
En hängare med lidande,
en med uppgörelser och omvändelser.
Lappar, böcker och försiktiga ord
som knappt vågade se sig omkring
och därför stakade sig.
Det man har sagt har man ju sagt...
Förråden dignade och tomrummet
blev hemlöst.
Inget utrymme fick vara outnyttjat!
Kan en människas inre
bli mer öde?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar