Passionsfrukt

Äpplen, päron och bananer,
vindruvor och plommon
var hennes gåva.
Alla serverades,
i åratal bar hon frukt
såsom det stod skrivet.
Hon gick verkligen åstad
och mer än alla andra
bar hon frukt.

Tills en dag då någon förnumstig,
dumdristig person påstod
att detta att bära frukt
inte alls betyder att bära frukt
utan något annat.
Inget är som det står, sa han
besserwissern som låtsades veta.

Han hade fel.
Men hon slutade genast.
Och sörjde sin tappade tro,
förlusten av den glädje
hon funnit hos dem hon mötte
med gåvan hon bar.

Han hade helt fel!
En vissen stad
hade tagit intryck
av kvinnan som alltid
bar och bjöd.

Passionsfrukten är hennes.
Den bärs och bjuds
till hennes minne.