Tecken och tydning

Ett livlöst golv
en enastående matta
spräcklig av linoleum
sprätter till.
En gladhund hoppar fram.

Bland oformliga oljud
och färglagda störningar
en framåtlutad kvinna,
ett upplöst moln bland streck,
en trött kanin, knepigt utdragen.
Där ett instrument,
en trumma kanske,
eller en cymbal?
Något runt som
skräller och låter.
För alltid kommer de
tillbaka för att vara där.
Varseblivna och igenkänt
villiga att hälsa.

Molnen sätter också segel
och spacklet binder dem
i skarvarna.
När det som är dolt
blir synligt och
det uppenbarade gömt,
överraskar det ingen enda.

Tolken brottas
med grenar och moln.
Fler vill bära lins
och söka framgång
som mönsterfinnare.
Ser de inte hjärtmyntet?
Hör de inte valören slå kullerbyttor
med urmönstret inpräglat -
härdat med vatten?
Tolken brottas
med grenar och moln
i en mönstervärld
som vår,
en lysande skugga.