Uppståndelsens hand

Kvinnan från Libanon
kysste en utsträckt hand
vid kyrkans port.
Sjönk ner i vördnad
för hälsningens hand.

Som en duva flyger den
ovanför predikstolen.
Och landar med flaxande vingar
i boken som nyss fick den att lyfta.

När hon niger
förlorar hon andan.
Handen följer stödjande efter
ner mot golvet
där man bättre förstår
hur allt hänger ihop.
Den libanesiska kvinnan
hade känt igen
den uppståndnes hand.
Hur kunde den vara min?