Kvällsmässa

Låsa upp och larma av
plocka fram och duka.
Ställa i ordning och
sätta psalmer.
Någon tänder ljus och
preparerar psalmböcker.
Samling och stillhet.
Psalmsång i all enkelhet
leder gärna vidare,
oftast till bön.

Textläsningar och utläggning.
Som lasrar bränner orden
kring skavanker och skevhet.
De bekänns bort.

Förbön där sorgsna
rör på sig och
utsatta kallas fram
att beskriva.
Framkallade som vittnen
står de trots
sin frånvaro
på plats inför höjden
Bönen tänker att
något måste ske!

Orgeln slingar melodi
runt gamla ord
så att de kan bli
ny psalm.

Det är mässa:
den stora närvaron
i den lilla kretsen.
Delandet med varandra.
Vi blir till och
svetsas samman.
Vi andas mysteriöst
det som kallas frid
och binds av friheten.

Nåd blåser i bänkarna.
Vi sveper andedräkten
om oss och håller fast
i psalmböckerna när
lufthavet rör sig.
Frisyrer fladdrar
som lågor.
Det strömmar.
Redan nu är morgondagen.

Efteråt dukar vi av.
Ljusen släcks.
Dörrar låses.
Larmet trycks igång
innan rummet försluts.
Vi går ej isär
om än åt olika håll.
Värmda hjärtan ger
staden hopp.

Nu ber kyrkan;
världens alla väggar och golv.
En triumfens båge famnar mer
av det heliga svävande,
därvarande.