Sorg

Framför mig
förtvivlans krafsande
efter fäste för ögon, för fot
för ett liv som
genom hugg rasat
gjorts främmande

Där kvider schaktet
som lodrätt borrat
sig ner genom själen
mitt avgrundsljud eller ditt
kan kvitta
vi kippar efter hopp

förlustanfall lika värkar
ur djupen jämrar sig en
onämnbar frånvaro
en terräng utan riktmärken
där okända väderstreck
går om varandra

Enskild och avskärmad
när förtvivlan rister
bröstet kan inte, inte längre
mäktar ej härbärgera
det huggande
molnet

En fågels drill
skrämmer skuggorna
när solljuset smyger in
genom fönstret
där och då vet
man något

och hör
att man andas.