under höga valv fick de mod
att gå ut i värden
för att plantera en himmel
som att beskoga trädlöst land
så att himmelens alla fåglar
kan bygga sina bon
vad gör det att de skränar
vem gör inte det
när friheten slår rot
vecklas ut
blir hav, äng och skog
De smög sig in
i långhuset med stora håvar
den kollekt de ville ha
var änglar
de skulle fångas
för i kyrkan fanns det många
som kunde smugglas
ut ur kyrkan
Ty, se, det var en ny tid
a new age
med missbruk av änglar
man ville de kunde
tämjas och nålas upp
på mentala väggar
som troféer
så troddes det...
ha!
De långa harangerna
föll sönder, begravde
bokstav för bokstav
bänkarna
de vana skakade av sig
fann ett korn
glödande guld
och gick vidare
Kunskapsinhämtning är känslig
snabbast väg till expertis
är att använda kyrkporten
som roterande svängdörrar
tittin och tittut
20 sekunders inblick
sedan kan säga:
så mycket konstigt som pågår
i huset
med det stora pekfingret
riktat mot himlen
Dessa besök tillverkar experter
gjuter och stöper
dom där som vet allt
om kyrka, tro och religion
Hör på! Allt det där
i kyrkan är obegripligt
konstigt, rentav farligt
så säger de so kikat in
av "egen erfarenhet"
Dykare har satt sig i bänken
med syrgas och allt
vissa om att ordflödet
från predikstolen
kan var syrefattigt
de undviker mentala åkommor
svimmningsanfall
drunkning och annat
när altaret dukas
tar de av sig syrgasen
En fullt utrustad bergsklättrare
steg in i långhuset
tre kyrksherpas slöt upp
för att denna gång
hjälpa fram personen förbi
fjärde bänk
där småsynder las i kollekten
det alltför svåra
stuvades i ryggsäckar
Där blev det svårt att andas
och bördorna fördelades snart
på två sherpas
som redan varit uppe, därframme
Klockan fem stannade man
vilade vid första bänk
där den nederstigne ofta väntat
Se, han kommer
och hans fred
sänks från berg och höjder ned
sjöng församlingen
uppmuntrande
Trängs i bänken med generationer
som knappt vågat närma sig altarrunden
för dess helighet
nu har laddningen avtagit
så att ett altare bara är ett bord
vilket som helst
att placera saker på
varför inte ett rockband
och en våt rock?
Änglarna svävar fortfarande
kring altaret och sjunger
GLORIA så det dånar
men hörapparaterna
är dessvärre urladdade
I min kyrkbänk
har flera tusen personer suttit
där har de varit tysta
gråtit, ja, till och med skrattat
vilket sällskap vi är
vi som går i varandras spår
gärna sittandes
vi har känt dragning
kraften från altaret
som vill få oss på fötter
då lämnar vi det tungfotade
inga tunga fjät här
här trippas på lätta fötter
obegripligt
så vi kommer nära
riktigt nära
förvandlingen
Tunga fötter, värk i kroppen
stegen tar kraft och ork
var lägger man av sig
bördorna?
var tar man hand om
trycket över bröstet
och oron i magen?
Var finna änglarna som håller
av oss och upp oss?
Viskar de bakom pelarna?
Gör saltomortaler under valven?
Jag finns ju här
just här, just nu
så kom, snälla, kom!
Gå omedelbart till dopfunten
med den upphissade huven
om du vill veta och känna
där öppnar sig nådens hav
med nya horisonter
där får man ta sig vatten
över huvudet
så man blir gjord ren
och ny
innan vandringen mot framtiden
tar vid
I vapenhuset ställs gevären undan
pistolerna travas i plastbackar
mobilerna magasineras
knappast, icke
där avläggs ingenting längre
istället är en lekvrå upprättad
likt en ambassad
för fantasin
innan långskeppet inbjuder
till färd mot lärjungaskap
ett missbedömt och baktalat
fredsprojekt där var människa
erbjuds öppna sig
bli vattenmärkt
gjord ny
Kyrkans västfasad sätter gränsen
där profaniteten inte ska passera
där det diaboliska måste skygga
Trösklarna är nerslipade
för att ingen ska snubbla
falla
som där inträder
för att ta sina första osäkra steg
på pilgrimsvandringen
under höga, himmelska valv
Soffan står pålitligt kvar
intensivt blå likt en skymning
en tillfällig besökare märker ingenting
de ser inte tomrummet
i hörnet
reagerar inte på frånvaron
den som gör ont i oss
som bor här numera
utan katt
I stadens utkant
hukande runt en nedbrunnen eld
sitter en liten rest, en hop
där värmer ännu glöden
av det som varit
Så, vem hämtar bränsle
människor med kalla hjärtan
och vem blåser andens vind
så glöden inte falnar
utan blossar upp
med stjärnegnistor
i ett regn för alla att se
en vaktmästare, en from
en syförening, en mamma...
under tiden slår biskopen
klubban i bordet
demokrati låter underbart
men blir ibland en omskrivning
för hur ledande personer
säger åt andra
vad de får tycka eller inte
Vem säger åt dem
att inte undertrycka folkviljan?
Dessutom är det mänskligt
att vilja mer,
även flera motstridiga ting
Ett politiskt parti med mindre makt
på en massa områden
svårt att tänka, bra att ha
Partier borde låta bli
att styra sympatisörer
och ska definitivt inte
sätta grimma på
eller försöker sadla och tämja
en normalt fri och oförvägen varelse
stadd på vandring
som en häst, ett pilgrimsfolk, en kyrka
Att skriva ett blogginlägg
är nu för tiden
som att tala
i en tom kyrka;
endast Gud hör
Men kom ihåg
orden är inte alls bortkastade
de ges en ny benämning:
bön
Nasal läsning laddar raderna
energisprakande ord
vid beröring
ges en död katt
nytt liv
därför lyssnar jag
intensivt efter att någon
ska dra andan
