Bikt

Ett alldels för kallt stetoskop
sattes mot den dimma
vi kallar själ.
Någon drog mörkt efter andan
in och ut, in och ut.

Örats parabol avlyssnade besvikelsen
fastnaglad i mellangärdet.
Denna långa besvikelse
som ilsket stoppat i sig allt,
nu överviktig av andras svek.
Avundsjukan brottades med
girighet och skadeglädje.
Dessutom - rostskador och hål överallt
igensatta av den tystnad som
trots att den inte kan glömma
tros läka alla sår.

Då erinrade sig tanken
att den kunde hämta
fram ur skuggorna
allt dolt
som ordet påstod var synligt
för att gömma det
helt öppet.
Ute i det fria.

Trofasthetsläran tillhandahöll hyllor
sammansatta av gamla löften
som inget lagrar.
I solen.