Turkosskimrande vatten fyllde kyrkorummet
nådde valven och blev stilla
dopbarn andades fritt
de undervattensflög
slog volter nära botten
kring bänkar, psalmböcker och gångar
när solen bröt fram
var det som om
en tiger parkerat där
Sorgset öga, lysglädje
livsvänder ensamfrys
värmefamn
Ljudsången, djupfärgat
ljusglöder modstrålar
friandning
Ditt öga, nyss sorgset
av glädje, nu lyser
Så vänder ju livet;
en ensam som fryser
omfamnas av värmen
Hör sången som ljuder
Djupt färgar all svärta
med ljus, ett som glöder
och strålar av mod, ja
med frihet som andas
En reva blev till på djupet
i den rums-tidsliga väven
för nästan två tusen år sedan
Det blev mörkt
och det blev tyst
även de döda påverkades
Sedan dess läcker änglar
och gudomlig närvaro in
genom den heliga revan,
tro det eller ej
rum, kyrka, samlingssal
församlingslokal, mötesplats
det ena övergår
i det andra
flytande gränser som överlappar
en verklighet
omfamnar en annan
få ser det, andra hör det
några av oss
vet det
Transcendens
