Sekundvisaren vilade
när blicken nådde
en överenskommelse -
varhelst jag står
ser jag mig sedd.
Framför detta fönster,
tillslutet vidöppet,
syns jag,
är jag en människa.
Tillbaka genom guldet
strålar ett ansikte
inbäddat i tempera
och hängt på trä.
Vem som helst
kan nudda himlen
med sina läppar.
onsdag 20 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar