Skuld

Solen stirrade på
kolonins prydliga stugor
Ljusets bländande styrka
drabbade mig
och därför vände
jag ryggen till.

Vet nu vad outhärdligt
betyder en sommarfredag
mitt i idyllen.
Stursk som en tistel
känns jag inte vid min
stora brist.
Men vet min begränsning.

Bär skuld, ogräset
med sega rötter från
alla tidsåldrars sammanbrott
- som en hälsning
från mörka läger
belysta av ljus.