Ögon slås upp
som en bok,
oläst men synad.
De öppnas
som en dörr
och vänder sig bort,
Bort från det inspärrade
mörkrets flimrande
skimrande skärm.
Tumlaren bryter
förnöjt igenom
ytans glans,
i vars svärta
profetsyner borrat hål.
Själaspegelns bråddjup
mäts i tusen famnar.
Där kastar man sig
var natt handlöst ut.
Nu fäster blicken.
Någonstans går
ljus över havet,
nysatta spår,
planterade i vatten.
Glittret dröjer
sig kvar
som ekon
av tomtebloss.
.
tisdag 9 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar