eget lidande
fyller nuet men
av andras anas
alls ingenting
medvetslöst uppfångar
sjätte sinnet
alls ingenting
med besked
vaknar medlidandet
ur ständig sömn
vakar så i nätter
och dar
att veta mycket
och lida med
knäcker strån
och böjer ryggar
att veta allt
viss om bördornas tyngd
blev för den som bär
en undergång
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar