Maskar

Olyckskorpar hackar enstavigt
på vässade tangentbord
ve, ve och fy

maskar flyr
som vid slagregn
gömmer sig
helt öppet
på fria ytor
stenbelagda fält

där skriver de sina liv
med snirkliga bokstäver
ringlar ålderdomligt
mot slutet av alfabetet

Bländad

Händerna släppte varandra
och ditt här och mitt här
gränsade inte längre
till varandra

Ett barn, var det du
försvann i främlingars dagljus
Den höga skyddsfaktorn
var inte nog

Bländad och förlorad
är inte bara du

Söndagen före Domssöndagen

Det lilla ljus de har
lyser inte klart
för någon annan

Irrbloss i den varma natten
slocknade reflexer
mot mörk vilsenhet
Utan hänsyn till temperaturen
snubblar många sig fram
mot ett mål de aldrig trott

Skydd under vilan
en kort stund
men nattlivet pågår
Smygande stegen
sömnigt på nytt

Slag i vinden
undviker gropar
förbi grynnor
Lanternor som
hindrar någon
att bli rammad
av främmande farkoster

Sällskapet som
ännu inte givit upp
- om festen kommer

Om festen kommer
orkar inte alla
hålla sig vakna
Det har sannerligen dröjt
Så länge har man väntat

Redan för länge sedan
var det för många
alldeles för länge

Fall

När fall nerför berg
ej skadar, risk trollats bort
- ska alla till Gud?

Du är

Orden sinar strax;
efter språklig eruption
glöder falnad eld

Lyssnar i tystnad
mot djupet, allt är väntan
och vetskap: Du är

Slöja

Dimma över skog
slöjor av barmhärtighet
grått är glömskans flor

Får

En ö i havet
stränder, belysta hällar
fåren i vinden