En skål

I den oansenliga skålen
hamnade egendomliga gåvor.
Hopyxad brysk kritik
lämnades att flyta
bland insamlade misslyckanden.

Vilken vågskål
av vikter tungt belastad.
Vägande ingenting
att tala om.
Den darrar till
inför förtroenden
som också samlas
för att sjunka.
Och tysta bekännelser.

Ibland fylls skålen,
den oansenliga,
av tomrum och ingenting.
En överflödande gåva.
Gränslöst mottagen.

Så landar var vecka
välsignelsen varsamt
i trötta
och tacksamt kupade
händer.