Sten på väg

Hur de orkar, det förstår jag inte.
Men går sin väg gör de
och var och en står upp,
tar sin sten
och går.
Hur kyrkans mur, helt perforerad
och inte värd att kallas vägg,
förmår bära tornets massiva pekfinger
med genomskinlig solspira
det är obegripligt ett under.
Fem stenar och två tre människor
som mitt ibland oss räcks åt alla -
Räcker det?