är, var, skall vara

det som är
borren i ryggslutet
spik och kniv
så att väggarna faller

det som har varit
lyckans kosläpp
lemmarna spritter
av bortglömda förmågor

sedan är det som var
borta för alltid
murgrönan  klättrar stark

tills det händer igen
det som skall vara
och igen
igen

rum för människan

den som vandrar
kan ha en stubbe
som altare
en skogsdunge
till altartavla

glöm aldrig hur
arbetets möda lovar Gud
genom glas, trä och järn
dörrar till mötet med
det annorlunda

se huggen kalksten
lyssna till metertjocka murar
och känn höga valv
och pelare som knoppas
i höjden skymtar
ett blommande himmelrike