Himlens förort, kyrkogården
ter sig mörk och sorgsen än.
Många lämnats där, se vården
som skall minna om var vän.
Då tänds ljus och platsen strålar;
paradisiskt hopp finns här!
Lyser starkt, med lågor målar
Livets Herre, som oss bär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar