oläst

orden som ingen läser
som inte avkodas
släpper aldrig sin hemlighet
sarkofag där mening
efter mening
i onödan lagts

allt ristat på baksidan
förblir dubbelt fördolt

Ambassad

ambassaden står öppen
för tillfället obemannad
men aldrig tom
under dagen slinker
de obemärkta in

den unga kvinnan som förlorat
den arbetslöse mannen som vredgas
pojken, uppfylld av sin yra
den slitne dignande under krav
och en som behöver falla på knä
i skymundan till sist
hon som behöver ett andningshål
ett annat hus
och inte får
inte törs
säga så
högt

Källvatten

sköra fingrar
kupade händer
samlar ur välsignelsens flöden
tacksamhetens källvatten
dricker girigt
den oförtjänta nåden

Skolavslutning

att motas smalare väg
till en trång port
ïnte av efterföljelse
som det var sagt

till modernismens nya
handsydda labyrinter
vallas välvilliga präster
piskas med stenlagda valmanifest
symbolstopp

skuggor i himlens boning
irrar värdigt
munkavlade med syrener i hand
hör änglaröster
med jord i mun

stelnade välsignelser
hänger som stalaktiter
hotfulla, farliga
ruvande faror
i himmelens boning

Regndis

mörk jord, blå blomma
svept i regndisig blöt schal
som svikna löften

Punkt

kaffet häller jag i tangentbordet
och pennvässaren
spikas igen
ordboken ställs tillbaka
i teakhyllan att trängas
med Missalet och R.S. Thomas

orden som trillat
som överkokta ärtor
mot marken
att glömmas bort
seglar nu sin väg
maktlösa fjärilar i blåst
nyss målmedvetna
nu förlorade
vilsna, borta

Ruin

ruinens minne
väcks av psalm och vindens fläkt
där altaret rests

Vrede

vreden har visserligen grunda rötter
men ständigt närd
av uråldriga förråd
längre ner
oupphörligen bryter
den lättkränkt fram
drar genom städer och byar

trots att rättvisa är
välfärdig jordmån och bördig mylla
kan vreden kompensera
all sin stora brist
med färggranna utbrott
upphängda på tunna stänglar
av svagste skäl och argument
svajande ovan jord

vad nyttjar alla goda ord
om likabehandling och värde
dagg på oljefat

skvättande färg
och kaskader av ilska
kör för fort
utan insikter om väglag
fordon eller karta

Sabeltand

fruktan är ett odjur
som hatar den
sabeltandade Bibeln
som huggit mot hälarna

varje ord viras visst i velour
och sidorna dekoreras
med rosa bokmärkesänglar

för att våga nalkas Ordet
höjs tillhyggen som skydd
och piskor viner
att söka tämja kraften
den vilda

alla tänder dras bort
dubbla utgångar muras igen
eldarna släckes
och glöden vattnas

då hörs en lillgammal röst:
hugg, fila och såga
och gör det igen
så ska det väl
banne mig
snart börja verka kärlek