Möten

Surgubbe, porslinskatt!
Le kan du väl?
Ordens syra
fräter genom besluten.
Ingen voterar villigt
i atmosfären så tung
av svärd.

Repliker skär ner
upphängda förtroenden.
Drunknande kippar
sammanhang efter anden.
Glömd bakom andras allvar,
skylls underskottet
i leendebalansen
på blyansikten
ur kurs.

Valda fingrar pekar
anklagande mot
utmattad auktoritet.
Stenskulpterad respekt
står likt raukar
smädade i storm...

Du, du, du,
för ingen ville ha dig!
Dina händers vågskål
tappar skulden,
förlorar överskottet
av obetalbara felsteg.
Ingen knäfallande
av många
erbjuder sig
att bära.

Ditt fel är vems
som helst!
Djupt i funten
stryker molnen
bort vad outhärdligt är.