stenen där dykarna svärmar
ropar förtvivlat till skuggorna
i mitt hjärta finns eld,
befria mig
sjögräset bugar följsamt
nuet klär sig i sitt centrum
och simfenan slår sin
kosmiska virvel
tiden stannar
ty natten faller
understundom passerar en sik
från en annan värld
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar