jag visste det

frågan blev hängande
obesvarad
i knävecken

de trötta benen
som underkastat sig
börda efter börda
och så ödmjukat sig
för att få svar

alla böjda knän
reser sig en dag
när någon viskar:
jag visste det

det visste jag att
allt är blått och guld
och rött gör vitt

bordet står dukat
välkommen fram
några korta steg till

Tack gode Gud!

dramakomedi

vill du mig något
så träffas vi här
påstod datorn
som hela tiden
höll på med annat

skärmen stirrade utforskande
på ett blekt ansikte
och dansande fingrar
avläste människan som
en öppen bok
en vandrande dramakomedi
oförmögen att veckla ut
sina vingar

fotfäste II

repet tvinnat
vid vissnande enar

kyrkklockornas ljuva allvar
regnade över skyddsrummen
fru Karlsson till soluppgången,
sa vitklädda rösten
snart är det någon annans tur

de ännu hörande blundade
golven orkade inte med
sökarnas skor

kvart över
for vetenskapsprofeterna
till väders som ballonger
från ett uttjänt party

ingen vågade berätta om
övertygelsehistoriens orkidéer
som retuscherats bort
från de gregorianska
promemoriorna

under attack

i ryggraden kördes
den sylvassa repliken in
skulderbladen attackerades
av viskningars stenskott
varningstexter brändes in i nacken
med lögnens laser

ansikte mot ansikte
logs och nickades det
vänligt som ogenomtränglig barrikad

påbjuden, pålitlig och bärkraftig
som nattens spröda is

under attack
ska västportalen noga stängas
så att ryggen är fri
från sylvassa stenskott
och ansiktet vädjande
kan vändas mot öster
med en bön
för dem som inte förstår

även om

ett gott, började deltagarna lite trevande
nytt, sa festfolket med mera övertygelse
år, underströk firarna ovanligt energiskt
som om något hade hänt
just då
från den ena stunden
till den andra

allt är som det brukar vara
minut läggs till minut
även om vi plötsligt
drar efter andan
fyllda av förväntan

stenkyrka

Se Guds kyrka byggd av sten
fylld av himmelsk glans, starkt sken
Människor blir systrar, bröder
vinet, brödet där dig föder
Till hans bord du bjudits in
- varmt blir hjärtat, tron blir din

psalmton

Varje år ett jubelår
sommar, höst och vinter, vår
Stolt och solig står vår kyrka
där Gud skänker alla styrka
Vi får samlas natt och dag
drivna av Guds kärleks lag