repet tvinnat
vid vissnande enar
kyrkklockornas ljuva allvar
regnade över skyddsrummen
fru Karlsson till soluppgången,
sa vitklädda rösten
snart är det någon annans tur
de ännu hörande blundade
golven orkade inte med
sökarnas skor
kvart över
for vetenskapsprofeterna
till väders som ballonger
från ett uttjänt party
ingen vågade berätta om
övertygelsehistoriens orkidéer
som retuscherats bort
från de gregorianska
promemoriorna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar