fotfäste II

repet tvinnat
vid vissnande enar

kyrkklockornas ljuva allvar
regnade över skyddsrummen
fru Karlsson till soluppgången,
sa vitklädda rösten
snart är det någon annans tur

de ännu hörande blundade
golven orkade inte med
sökarnas skor

kvart över
for vetenskapsprofeterna
till väders som ballonger
från ett uttjänt party

ingen vågade berätta om
övertygelsehistoriens orkidéer
som retuscherats bort
från de gregorianska
promemoriorna