Händer 2

vilande händer
trötta, i väntan på kraft
att gräva ett hål

trötta händer
vilande, i väntan på kraft
att greppa spaden
eller låta bli

Händer

vilande händer
trötta, i väntan på kraft
att bygga en värld

Gäng

förbi fönstret gick ett gäng
för varje deras steg
klädde jag på mig mina
fördomars skyddande plagg
Visst bar de plastpåsar
att stoppa andras saker i
paraplyer
att gömma andras saker i
stora rockar
att samla andras saker under

När männen gick in i kyrkan
rusade jag utför trappor
otymplig och påbylsad
att rädda vad som räddas kunde
till den kyrka som
varit låst i timmar

Inom mig ljungande ljuster
- vem söker du här, stenkastare?

Tö

drivan njuter tyst
tynar i vårsol, glittrar
som tårar på kind

Sand

för att hindra sanden
från att rinna genom fingarna
knäppte hon händerna
som en bedjande

runt myriader stjärnor
universums gatlyktor
vilade hennes späda skål

Pennan

nyvässad och skarp
på väg mot klarhet
mitt i en grann formulering
bröts udden av

till ingen nytta
nerkörd i en burk
i trängsel som på
en förortsbuss
onyttiggjord i väntan på
pennvässaren

Förlust

under ytan bär jag mig
ett verkligare jag
mera sant
i storm och regn

mörka dagar
hälsar den gamle på
hans förlust
min längtan

han förtärde, förträngde,
så smiddes halsjärn
irrandets folk
tvingades ut
på jakt efter väg
marken vandrade
långt om länge
under slitna fotsulor

hans förlust
min längtan