svävar runt i munhålan
där värken huserar
min hemort är mörkret
som sträcker sig långt
långt bortom kraniet
med hud mot lakan
finns jag till
räddas av att röra fingrar
händer och ben
kroppens frihet
hindrar mig att släppa loss
instängdhetens panik
som ligger bunden
envist motar jag impulsen
som vill fly med mig
öppnar istället en dörr
i höjd med bröstet
där sommarens strand
låter mig vila
natt blir dag
på varm sand
där jag finner ro
måndag 1 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar