Nyheter

fyra döda till nyår
nya föresatser
bomdåd, elände och död
vi höjer glaset
med sprängämnen i kläder
skålar och ler

nya nyheter
och vi umgås glatt
samma gamla ämnen
tänker fred på jorden och fred
men ännu flera har dött

vem vinner sällskapsleken
döda i sprängattentat
snart ses vi igen
gårdagens manus berättar

glada över allt nytt som sker
i mycket gamla repriser

Guldstol

sammetsbädd av halm
bär fattigt barn i guldstol
ljus i hjärtats natt

Budskap

varelsen sänder
subfrekventa intraljud
med antennen riktad
mot höjderna
milsvitt nås gräsätarna
av vulkaniska budskap
regntiden kommer

de resligaste
ståtligaste klanglådor
för jordiskt översinnliga
harmonier

överröstade av blänketorn
väsnandes som tomtebloss
babblande efterlämnar de
alla hoppfullt tröga
för att vinna kampen
om den första kilometern

närmare marken
sträcker strävpelare
tålmodigt på sig
i väntan på regn

Lidandet

eget lidande
fyller nuet men
av andras anas
alls ingenting

medvetslöst uppfångar
sjätte sinnet
alls ingenting

med besked
vaknar medlidandet
ur ständig sömn
vakar så i nätter
och dar

att veta mycket
och lida med
knäcker strån
och böjer ryggar

att veta allt
viss om bördornas tyngd
blev för den som bär
en undergång

Vak

väktare vakar
vakar privat
tror i garderob

trons väktare vakar
tvinad bänk
med val och röst?

Förkortad vakt

trons väktare vakar
maktmedel

trons väktare vakar
kyrka privat

tro bak tv-apparater
biblar i garderob

trons väktare vakar
tvinad gudstjänst
och gap i bänk

vaktar tron
med val och röst?

Trons väktare

trons väktare vakar
på nya sätt med
makt och medel

trons väktare vakar
så folklig kyrka
blir alltmer privat

man tror i smyg
bak tv-apparater
och gömmer biblar
i en garderob

trons väktare vakar
ser beslut och pengar
men över tvinad gudstjänst
och gap i bänk
förvånat lämnat rum
vakas ej

man vaktar tron
så att den ej
ger kraft i breda lager
vet, det räcker gott
med val och röst

Omringad

Sårande frågespjut slungas
pannan stämplas
den omringades
rop bryter sig ut
genom ringen av
uppbragta ilskna

oförstående lyssnar
förbipasserande
oförmögna att gripa in
Kom till min räddning,
upprepas övergivet
den genomborrades vädjan

de som går förbi
vandrar långt mera
ensamma vidare
suckande: räddning
vad är det?

Kyrktorn

Tyst bidar tornen
brister en helgdagsafton
ut i jubelklang