Rötter

ordstaplarna blir till alltmera djärva
utsträckta stormande torn
att greppa högre ting
men - envisa med att rasa
att sträcka sig
mot himmelens sfärer
för att nå marken

slusatsens tröst
belyst av logiskt sken
sjunger den som vill lyfta
nå det ovan är
refrängen om fallandet
att handlöst nudda jorden
och slå rot

Lyssna

hur blir det
med prepositionerna
när man kan bläddra
med tangentbordet
eller på det
och barnet gjort
en kikare av en fjäder

när plånboken rymmer
en kortlek
och min nyckel
sänder små besked
till väntande bilar

vända mot skyn
som böner till himlen
håller vi telefonerna
tätt intill en tanke
till vilken någon lyssnar

Orden som förlorats

att komma till tro
och bli frälst
är det möjligt

är det då man
blir en kristen
vilket är svårt
om alla är det
eller ingen...

och den som fann Jesus
blev förr omvänd
fick ett nytt liv
blev född på nytt

men sådant
går väl inte an
går väl inte
går väl
går

Värme

hettan kryper upp
längs trädens armar och ben
likt vinterns kyla

Politik

sittande på marken
sköljer politiken över hans huvud
där far utspelens fyreverkeripjäser
oberörd är den kände kåsören
ordvrängaren och kommentatorn

därnere råder stiltje
ingenting sägs som
får honom på fötter
den rolige ler knappast
han bara sitter
trots allt det andra
som pågår

men det är också av
avgörande betydelse
att få sätta sig ner en stund
i egen avskildhet
även där förnyas
förändras världen

oläst

orden som ingen läser
som inte avkodas
släpper aldrig sin hemlighet
sarkofag där mening
efter mening
i onödan lagts

allt ristat på baksidan
förblir dubbelt fördolt

Ambassad

ambassaden står öppen
för tillfället obemannad
men aldrig tom
under dagen slinker
de obemärkta in

den unga kvinnan som förlorat
den arbetslöse mannen som vredgas
pojken, uppfylld av sin yra
den slitne dignande under krav
och en som behöver falla på knä
i skymundan till sist
hon som behöver ett andningshål
ett annat hus
och inte får
inte törs
säga så
högt