Dykare har satt sig i bänken
med syrgas och allt
vissa om att ordflödet
från predikstolen
kan var syrefattigt
de undviker mentala åkommor
svimmningsanfall
drunkning och annat
när altaret dukas
tar de av sig syrgasen
En fullt utrustad bergsklättrare
steg in i långhuset
tre kyrksherpas slöt upp
för att denna gång
hjälpa fram personen förbi
fjärde bänk
där småsynder las i kollekten
det alltför svåra
stuvades i ryggsäckar
Där blev det svårt att andas
och bördorna fördelades snart
på två sherpas
som redan varit uppe, därframme
Klockan fem stannade man
vilade vid första bänk
där den nederstigne ofta väntat
Se, han kommer
och hans fred
sänks från berg och höjder ned
sjöng församlingen
uppmuntrande
Trängs i bänken med generationer
som knappt vågat närma sig altarrunden
för dess helighet
nu har laddningen avtagit
så att ett altare bara är ett bord
vilket som helst
att placera saker på
varför inte ett rockband
och en våt rock?
Änglarna svävar fortfarande
kring altaret och sjunger
GLORIA så det dånar
men hörapparaterna
är dessvärre urladdade
I min kyrkbänk
har flera tusen personer suttit
där har de varit tysta
gråtit, ja, till och med skrattat
vilket sällskap vi är
vi som går i varandras spår
gärna sittandes
vi har känt dragning
kraften från altaret
som vill få oss på fötter
då lämnar vi det tungfotade
inga tunga fjät här
här trippas på lätta fötter
obegripligt
så vi kommer nära
riktigt nära
förvandlingen
Tunga fötter, värk i kroppen
stegen tar kraft och ork
var lägger man av sig
bördorna?
var tar man hand om
trycket över bröstet
och oron i magen?
Var finna änglarna som håller
av oss och upp oss?
Viskar de bakom pelarna?
Gör saltomortaler under valven?
Jag finns ju här
just här, just nu
så kom, snälla, kom!
Gå omedelbart till dopfunten
med den upphissade huven
om du vill veta och känna
där öppnar sig nådens hav
med nya horisonter
där får man ta sig vatten
över huvudet
så man blir gjord ren
och ny
innan vandringen mot framtiden
tar vid
I vapenhuset ställs gevären undan
pistolerna travas i plastbackar
mobilerna magasineras
knappast, icke
där avläggs ingenting längre
istället är en lekvrå upprättad
likt en ambassad
för fantasin
innan långskeppet inbjuder
till färd mot lärjungaskap
ett missbedömt och baktalat
fredsprojekt där var människa
erbjuds öppna sig
bli vattenmärkt
gjord ny
