Gråtande änglar

skyddsrummet helgat
kuliss av stålskodd betong
frostbelägring längs armar och ben

psalm och bibelord
värmde bort trycket
byggde gudstjänstens
öppnade murar
men

mot ristade kors
lyftade
för värde och rätt
avancerade blint
trådkroppar insnärjda i bomber
pansrade dödsmaskiner

själaringningens offer
tvangs gråtande änglar bära

frihulka

ljusligt ljudnar trombellon
drummar pående svagsten
strängdarrande svallström
övervallande småsticklor
spridlande lycksvang

triumfligt ljuvlingande
frihulka

Ikonen ser dig

ikonen ser dig
himmelens fönster
låter det eviga ljuset
skymta
och vi ser tillbaka
bortom tempera och fernissa
den totala stillhetens
rörelse

farkost

begagnade själar är bäst
grunden är utmärkta
men ingen upptäcksresande
har nått fram

där i farledernas ådror
far underbara tankar
stävar en farkost
mot ny kust

Fel

men i alla fall
har du fel
sa han
och hoppades
att det skulle räcka
för att kuva
det han i alla fall
inte förstod

men...

Rötter

ordstaplarna blir till alltmera djärva
utsträckta stormande torn
att greppa högre ting
men - envisa med att rasa
att sträcka sig
mot himmelens sfärer
för att nå marken

slusatsens tröst
belyst av logiskt sken
sjunger den som vill lyfta
nå det ovan är
refrängen om fallandet
att handlöst nudda jorden
och slå rot

Lyssna

hur blir det
med prepositionerna
när man kan bläddra
med tangentbordet
eller på det
och barnet gjort
en kikare av en fjäder

när plånboken rymmer
en kortlek
och min nyckel
sänder små besked
till väntande bilar

vända mot skyn
som böner till himlen
håller vi telefonerna
tätt intill en tanke
till vilken någon lyssnar