Blixt

statisk elektricitet
band dem vid varandra
mikroblixtens laddning
sjöng sin lovsång

när allt var förbi
insikt och tanke
grävde djupt
i permafrosten
jag mötte dig
och blev varse
inte ett du, nej
att Du

Jag

upplyft efter år
i fixeringsbad
bilden av mitt själv
har ett fokus
bland suddigare partier
i sepiabrunt

är det verkligen så
jag ser ut
stillastående och orörlig
med tummade hörn
i väntan på motivet
som skall komma

andra far runt
bakom glas som på film
med ett nytt digitalt jag
var mikrosekund

bara idag är man sig själv
en annan dag är man själv
en annan

Gömd

värmd av is och snö
vilar utmattad och tyst
tro i väntan på

Arken

för varje ord en burk
av glas eller rostfritt stål
med tätslutande lock
en för alla jag
för mina jag
och andras

bok efter bok
ord för ord
lagras de på burk
stuvas i arken

andra älskar meningar
men för mig är orden
enkla och sammansatta
själva melodin
grundämnet

och när floden av ord
hotar att dränka oss
kommer dessa
att flyta

understundom
flyger rar
röd duva

Haiti

husen rasar
bränner hål i väven
jorden skakar
världen brister

en utsträckt hand
och dollar
papperssnören

familjehänder
kärlekshärdat stål
nersmält, förskingrat
lyfter

Ljuständning

ett ögonkast mot koret
följt av kort knixnigning

ljusbäraren järnsmidd
sotig av stearin
omfamnade din längtan

när femkronorsljuset
brunnit ut
vädjade slingan av rök

Förkunnelse

först:
fyrverkeriet
sprakar guld
och fräser rött
ljusfontänen strålar

sedan:
orden sinar
munnar stängs
frånvaron blir till

då:
fotavtryck i dunkel
en glimt av rött
och guld