Förmodligen kan obegripliga ord
kallas poetens poetiska frihet
då kastar jag in handsken
eller handduken
den senare först
ett annat sätt att nalkas sådant som ligger bortom...
Förmodligen kan obegripliga ord
kallas poetens poetiska frihet
då kastar jag in handsken
eller handduken
den senare först
Ridande på en kanel
genom bränningar av eld
tvingades necessären åt siden
sedan it packeterats och hänt
alla var okontanta
med kassa ören
himlen var blues!
Ett vattenfall av ord
som fördriver andlig torka
Ett fyrverkeri som briserar
mot himlens svarta ridå
Nyckelord som öppnar
tusenåriga dörrar
…har det sagts
Varför händer ingenting?
Orden är döda för mig
Studsar mot kroppens pansar
Använder huvudet som borr
och får huvudvärk
Ingen uppenbarelse
Anstränger mig bortom förmåga
Tar i för att höra och se,
men ingenting
Lyssnar som en dykare
när syret snart tar slut
Då -
rummet ekar avlägset
En vag återklang av fyrverkeri,
vattenfall och dörrar som öppnas
Lägenhetens golv belamrat
med allt som förlorats
brustna förhoppningar
sorg efter en katt
och den svartaste av förluster
Glädjeämnen gör broar
banar väg mot morgonen
röjer stigar över parketten
så man kan nå fram
till en bädd
där man kan få ro
Tanken vänder sig
till himmelen
så att vi kan leva
HÄR!
Krafsar på nätet
det kalla glaset
mellan mig och omvärlden
idag fungerar det inte
digitalt sammanbrott
tekniska problem
vilka har fått nog?
försök igen?
nej, dra ur sladden
som märkligt nog benämns
kontakten
Det gick hål på bjälken
i bokstaven A
den läckte betydelser
som ingen längre förstod
tills den brast och märkliga
gamla ord strömmade ut
som ur en brusten vattenledning
en akvedukt som havererade
Elever varseblev
ringarna på vattnet
bjälken flöt i aquamarin
och stort A devalverades
till en femma
inte konstigt att dom hade ont...
Turkosskimrande vatten fyllde kyrkorummet
nådde valven och blev stilla
dopbarn andades fritt
de undervattensflög
slog volter nära botten
kring bänkar, psalmböcker och gångar
när solen bröt fram
var det som om
en tiger parkerat där
Sorgset öga, lysglädje
livsvänder ensamfrys
värmefamn
Ljudsången, djupfärgat
ljusglöder modstrålar
friandning
Ditt öga, nyss sorgset
av glädje, nu lyser
Så vänder ju livet;
en ensam som fryser
omfamnas av värmen
Hör sången som ljuder
Djupt färgar all svärta
med ljus, ett som glöder
och strålar av mod, ja
med frihet som andas
En reva blev till på djupet
i den rums-tidsliga väven
för nästan två tusen år sedan
Det blev mörkt
och det blev tyst
även de döda påverkades
Sedan dess läcker änglar
och gudomlig närvaro in
genom den heliga revan,
tro det eller ej
rum, kyrka, samlingssal
församlingslokal, mötesplats
det ena övergår
i det andra
flytande gränser som överlappar
en verklighet
omfamnar en annan
få ser det, andra hör det
några av oss
vet det
Transcendens