när vetet sjunger

ett bröd för hungern
dryck för törsten
vila för den arma kroppen

då sjunger vetet
rågen jublar
källorna flödar
i uppriktig glädje

någon öppnar sin hand och
världen andas ut
ofred och oro

jag visste det

frågan blev hängande
obesvarad
i knävecken

de trötta benen
som underkastat sig
börda efter börda
och så ödmjukat sig
för att få svar

alla böjda knän
reser sig en dag
när någon viskar:
jag visste det

det visste jag att
allt är blått och guld
och rött gör vitt

bordet står dukat
välkommen fram
några korta steg till

Tack gode Gud!