krossboj

fjuttsnätter desnatter

fromuleras snips okrubbligt
znövande mäktall svark

blimmels krossboj brakner

undervävd fågänglighet

fågängliga är monologierna

upplåtsade och tråkterade
tvångsdemokraviga
skrämsliga

fågänglighet undervävs
som kopprig strålvaring
urvittrade som slagspråk
från nedspjälade partimonografer

santerligen, fågängliga är monologierna
upplåtsade och tråkterade

texten

tvärs över dagstidningens viktigaste artikel
la sig den svartvita katten till vila
små brottstycken av text, öar
avskilda eller sammanbundna av huskatten
som en besökare från en annan värld
där inte texten är verklig

välmening

den som ligger och fryser
är fullt upptagen

är det riktigt kallt
har välmenande medmänniskor
givit rådet att tänka på värme
och omtanke
som om det tjänade något till

det finns ju ordningaroch reglementen
i all välmening

strumpan

inte en tanke stod ut
när axeln skrek
och tårarnas tidvatten
blötte den strumpa
han inte mäktade
ta på sig

viktigt

detta är så viktigt
oerhört viktigt och betydelsefullt
konstaterade konsulten
med en röst
som om han hade spillt
kaffe på fatet

vattnet frös till

konsulten malde orden
till bokstäver
vars mjöl föll som damm
över stolar och bord

fru Pettersson klippte
med ögonen
hela föredraget
i småbitar

rösten var så torr
så kyligt oartikulerad
att vattnet frös till is

kanske för evigt

i artikeln på papper
som berättade om
den stora sorgen
berget, mörkret, klyftan
där på bladet
stod en trädörr på glänt
genom en springa
smög ljusväsen

de formerade sig
skyddande runt huvudet
på kudden
där mitt barn just somnat in

för natten,
kanske för evigt

frågor

isen hann knappt
lägga sin hållbarhetskontur
på barnets fråga
då en vuxen klev ut
med grova kängor
trampade igenom
den sköra hinnan

sedan dess gapade hål
i alla frågor
som försökte de tvinga in luft
under glesa vingar
innan de ens krupit fram
ur sitt mörka gömsle

Det som räknades

de tänkte själva:
framåt, uppåt
inåt, utåt
bortåt

andra vill ha:
mera, större
längre, högre
bättre

det som räknades var:
mest och störst
längst och högst
bäst!

kraften i svaghet
och brist
tog ingen hänsyn till.

Som alla vet

just det
eller hur
så att säga
och alltså, alltså
som alla vet
med säkerhet
liksom och så
som så
du vet va
typ

Vilken tid som helst

resan till torsdag
börjar i grottorna
vid vågsvallet av
kalligrafisk lava

eldvägen förtär
fåfängans timmertorn
där alla trötta ord
slagits in som spikar
längst bort, längst in
och djupare ändå

just då och efter eld
är dimmornas vagnar
blankpolerade pupiller
blint seende går de bort,
stiger in som lyssnare
vilken tid som helst

nästa gång torsdag
när någon går till sängs
hörs en suck
askan faller samman
klockan slår åtta

Var är papperet

var är papperet
som någon präntade på
ett ord av oerhörd betydelse
det avgörande ordet
som ett vårregn
en Ferlinsk violin

finns papperet
där ordet blev skrivet?
vem skrev och vad stod det?
kan det ha varit nåd?

Efterföljelse

gräsklipparna surrar om aftonen
som för att ringa in den helg
vars firningsämne
är efterföljelse

snart korkas vinet upp
och allt vad helg heter
porlar i glasen

allt lärjungaskap
är undanträngt och glömt
för stunden
vilken tror sig vara
för evigt

de ler gemensamt

ljusblå solar
vajar var dag
uthålligt på sega stänglar
som vägmärken
längs en vintergata
en nyupptäckt galax
de ler gemensamt
cikoriorna

blåfrusna

en kyrka blåfrusna
brödet
vindroppen djup

mysteriet en resa

frisedel

en kyrka
rödkindade blåfrusna
brödet
den blodröda vindroppen
översinnligt djup

mysteriet
i förnuftets värld
bekänner frisedel

en kristens resa

mysteriet

partibutiken
kritikavstötande isolering
gäller

skyddsutrustning
en kyrka rödkindade
och blåfrusna

brödet
den blodröda vindroppen
kan smälta isberg
översinnligt mysteriet går
i förnuftets värld

goda avsikter
skuld som bekänner
sin stora synd
frisedel
en kristens resa

en kristens resa

uppdrag i partibutiken
en slängkappa kritikavstötande
berömgenomsläpplig isolering

påbudet att tycka
illa om
gäller

reglementsenlig skyddsutrustning
i en kyrka
huttrigt rödkindade
och blåfrusna

elementens värme
brödet
den blodröda vindroppen
kan smälta isberg
tesrabbleriet
översinnligt djup

om mysteriet:
detta går inte an
i förnuftets värld

goda avsikter
vill väl ingen skuld?

skulden som bekänner
sin stora synd

andra får parlamentariskt frisedel
illa, illa, illa
veta bäst

från illa till gilla
en kristens resa

vägen från illa till gilla

som utvald till många uppdrag
erbjuds man i partibutiken
en slängkappa av ett unikt material
kritikavstötande och berömgenomsläpplig
man får extra isolering

inga avtryck, inga intryck
ska ge identitet åt dem
som påbudet
att tycka mycket illa om
gäller

reglementsenlig politisk skyddsutrustning
är lämplig att bära i en kyrka
som tappat orienteringen
i ett kylslaget debattklimat
har många helt obegripligt
önskat vara huttrigt rödkindade
och fullständigt blåfrusna

elementens värme
brödet vi behöver
den blodröda vindroppen
kan smälta isberg
bränna hål i tesrabbleriet
hur hantera sådant
översinnligt djup
med endimensionellt
här och nu

sedan säger man
om mysteriet:
detta går inte an

i förnuftets värld
bär ingen som har goda avsikter
och vill väl
väl ingen skuld?

skulden är deras
de som bekänner
sin stora synd

andra syndfria och självgoda
befrias, slipper
får parlamentariskt frisedel

illa, illa, illa
kan man tycka
om viga, om anställda
om aktiva
och ändå tro sig
veta bäst

vägen från illa till gilla
kunde för dem
för oss alla
vara en kristens resa
borde vara
är

Fribiljett

lev som du vill
och strunta i vad Gud vill
med dig

Gud vill i alla fall
bara sånt som du förmodligen
själv inte har en tanke på

bonddrängen gör som han vill
det gillar folk
eftersom Astrid Lindgren
hittat på det

ingen kyrka
ingen gudstjänst
ingen omvändelse
ingen frälsning
en fribiljett och
strax himmel

ja, himmel!

babbel från Babel

i samma rum
vid samma bord
satt kommittén
de närvarande stirrade
frånvarande i bordet
de läste och bläddrade
i papper

mörka blickar utväxlades
ingen kunde göra sig förstådd
inte någon, ingen enda
trots att man hade ordet
inte ens när det fanns något
att säga

slocknade repliker
bildade askhögar i hörnen
meningar trillade som oätbara
gula ärtor
babbel från Babel

och mannen
med de lila tändstickorna
kunde inte få fyr
på de eldstungor han skådat
i en dröm
men lyckades i desperation
bränna ner ett fundament

När änglarna sjunger

fåglarna ringer
till himlen
med digitala intervaller
på forntida trådar
för telefoni
de byter position
med tackamhet
till synes på jakt
efter det sanna mönstret
som låter närvaron
surra i fötterna
när änglarna sjunger

Drömmen om frihet

örngottet minns
andra huvudens drömmar
en tvätt mer eller mindre
utplånar inte fotsteg i snö
trappor som aldrig tar slut
löpningar som frusit fast

en förstaupplaga tvingas
leva ett andrahandsliv
overkligt i skugga
av rörliga bilder
från ingen mans land
och det är ingen dröm
den exploderar
färgas av den längtan
där tanken färdas till
ett fritt rike

Törst

en skål
fylls med vatten
den som törstat längst
måste se på från öknens
fattigdomsdyner

sandstormen blästrade
massorna som hungrar
och törstar
med sin torra strupar
tvungna att vänta
när andra dricker

mer
långt mer
än de behöver
av livets goda

löften

som blommorna
ställda i bästa vasen
i ett folktomt rum
är stora löften
när mötet är slut
och folket gått hem

men viskade ord
i den modlöses öra
är gryningsljus

tystna

strecket dras
över allt som varit
nu blir det annorlunda
allt vi visste då
kan försvinna
förr har svunnit
i tidshack

tomrummet breder ut sig
där en vilja sägs finnas
som avlyssnas i andetagen
då man själv
törs tystna

abonnemang

spretiga siffror
på ett anteckningsblock
hastigt nedtecknade
vid en telefon

nu svarar ingen
nyss en öppen kanal
en relation av du och hej
och hälsa så mycket
en nybliven återvändsgränd

där svarar ingen
abonnemanget nådde en
yttersta gräns
som också släppt taget
har upphört
för alltid

Variant

orden som våndas
hoppas, diktar en dröm
i natten ett norrsken

budskap

Bakom alla böcker
ligger en lapp
få har sett den

annat har fångat
uppmärksamheten
huvudets vindflöjel
gnisslar inte längre
stormen smörjer den

lappen lyfter i vördnad
orden präntade i blod
vars budskap till envar
lyder som följer...

spaden i orden
gräver, diktar i natten
ett norrsken, en dröm

ögon

ögon regnade
smattrade över synfältet
svedda skogsbryn
förundrades
när ljuset steg upp

ryggar böjda av ålder
eller var det tro
lät sig översköljas
föraktade av dem
som alltid gick rakt fram
även i kurvor

varifrån kom alla
dessa ögondroppar
som svalkade så
när dagens hetta
brände hål på goda föresatser?

från höjden blickade
det allseende
ögat, tårat
förblindat av modern
babelsepidemi
överallt egenrättfärdig självhävdelse

pupillen som du ännu inte
fått syn på
sågs senast
under andra förhållanden

På väg

mitt i rörelsen
blev han stående
lyssnande, lyhörd
en bil backade ljudligt
en moped for förbi
i rasande fart
själv väntade han...

alla på väg