Flykt

snö på vissnat blad
spröda bygget av kristall
vingslag svepte bort

Blixt

statisk elektricitet
band dem vid varandra
mikroblixtens laddning
sjöng sin lovsång

när allt var förbi
insikt och tanke
grävde djupt
i permafrosten
jag mötte dig
och blev varse
inte ett du, nej
att Du

Jag

upplyft efter år
i fixeringsbad
bilden av mitt själv
har ett fokus
bland suddigare partier
i sepiabrunt

är det verkligen så
jag ser ut
stillastående och orörlig
med tummade hörn
i väntan på motivet
som skall komma

andra far runt
bakom glas som på film
med ett nytt digitalt jag
var mikrosekund

bara idag är man sig själv
en annan dag är man själv
en annan

Gömd

värmd av is och snö
vilar utmattad och tyst
tro i väntan på

Arken

för varje ord en burk
av glas eller rostfritt stål
med tätslutande lock
en för alla jag
för mina jag
och andras

bok efter bok
ord för ord
lagras de på burk
stuvas i arken

andra älskar meningar
men för mig är orden
enkla och sammansatta
själva melodin
grundämnet

och när floden av ord
hotar att dränka oss
kommer dessa
att flyta

understundom
flyger rar
röd duva

Haiti

husen rasar
bränner hål i väven
jorden skakar
världen brister

en utsträckt hand
och dollar
papperssnören

familjehänder
kärlekshärdat stål
nersmält, förskingrat
lyfter

Ljuständning

ett ögonkast mot koret
följt av kort knixnigning

ljusbäraren järnsmidd
sotig av stearin
omfamnade din längtan

när femkronorsljuset
brunnit ut
vädjade slingan av rök

Förkunnelse

först:
fyrverkeriet
sprakar guld
och fräser rött
ljusfontänen strålar

sedan:
orden sinar
munnar stängs
frånvaron blir till

då:
fotavtryck i dunkel
en glimt av rött
och guld

Predikan

lägg orden i rad
stuva om dem
byt ut några trötta
mot energiska

då lyfter tanken
och församlingen ler
nu blir det åka av
ingen vet vart
blott Anden

Mer snö

Snö i stjärnfallsdans
leker sin väg till vila
skimrande fälten

Snö

Flingan faller vit
gnistrande bädd i månsken
lyser i mörkret

Yta

häftigt reste sig vreden
senare än önskat
gick efter att ha sett
vad ingen annan kunde se
hört det som inte blev sagt
på den platsen i bänken
föll lovsång och skönhet
på kallt stengolv

okänt territorium, främmande makt
förställning och tillgjordhet
fjantiga utstyrslar
märkvärdiga ord
ilskan större än rummet

en oansenlig
som hyllas så
får vara

Begravning

Ingen mössa lyftes
inget huvud böjdes
ingen verksamhet avstannade
när sorgetåget passerade

enbart de närmast sörjande
var rustade för stunden
kramade med torra händer
och blöta ansikten
pappersnäsdukar och blommor

ord och sol
lekte tafatt bland pelarna
änglar höll händer
i bänkraderna:
och tecknade
små smekningars tröst
var inte rädd!

Ute och inne

värmen var bedövande
mellan ute och inne
mättes den dagen 44 grader

glasögonbärarna fick vänja sig
att klarsynen försvann
och kom åter
lagom för att se
hur en from bok
framhölls

du har vågat dig hit idag,
hälsade välkomnarna
och menade inget illa
nybekända och förbedda
som de var

Ambulanser

Under ilsken fana
skäller vinden
hostar tusenfotingen
zoomar in

bladlössens kongress
svart fastskruvad vid
vintergatans vägskäl

förlåtelsens ambulanser
beväpnade nyckelpigor
rycker ut i drömmen
på knä för ära och fred